Juppiduu

Måste medge att ja har nog världens ljuvligaste pojkvän ändå! även om alla förhållanden har sina skavanker (vilket är hälssosamt... Emellanåt kan han bara vara så gullig av sig och sägga härliga saker som t.ex igår så sa han att han vill skaffa en liten hund med mig :P e inte det gulligt? ^^ O sen det hur han vill de ena och de andra men inte typ vågar eller så då han ännu e så ung och juu ^^ han e bara så söt :)

Dä hemma är allt som vanligt typ. Spenderar visserligen inte så mycke tid där då ja e för de mesta hos Puttes. Men nog e ja ju hem så där once in a while :P O ja tycker de e helt tillräckligt.. Kan inte vänta på att skaffa eget ^^ de sku va sååå kul :) O sen skulle man få bestämma själv om allt o komma och gå helt hur ma vill :) ända negativa e alla räkningar, o sen matkostnader... Men man får lov att jobba lite på sidanom så går de bra :)

Blir färdig ivår :) sen får jag vita mössan jag stävat efter i 19 år:P okej kanske inte så drastiskt men ändå... så jag har gått 3 år i helvete bara för att få en vit mössa och några bokstäverpå ett papper.. Jobbigt värre :P Nu bara planera resten av mitt liv :P

Men nu ska jag gå ock mysa lite med min Putte ^^ <3
PK adios <3

Love hurts

Jag vet inte vad jag skall göra.. igår var värsta kvällen i mitt liv känns de som... Jag har inte gråtit såhär mycket sedan min moster dog, o hon var som en syster för mig så de tog verkligen sjukt o missa henne...

Men tillbaka till igår. Vi va ut helt som vanligt med Putte o John. Och fia kom me när vi va där o sen en Max... Vi kom nu dit o så tog vi nu vår första drink o så och så såg ja henne.... Min pojkvänns ex flickvänn... Jag visste redan då att kvällen håler på skita sig. Men ja gjorde inget åt saken utan ja for ut o gå på clubben i stället med Fia. När jag kom tillbaka så var Putte redan försvunnen. Jag tänkte att ja skulle sätta ner mig med Max o tala så att jag skulle komma på andra tankar o så kommer dom förbi typ, man kan nästan säga hand i hand... Som tur gick dom typ bara förbi så de var inte så farligt men nog var jag ändå ock låste in mig på toaletten efteråt och tja resten gissar ni väl. Sen kom jag ut igen o fortsatt tala med Max om livets gång. Efter ett tag kom dom igen. PÓ denna gång va dom bara o satt där o tala o usch.. Jag hade en så stor klump i halssen så ja visste inte vad jag skulle göra. Jag visste vad som väntade mig, en tur till toaletten... När de gick iväg fick jag ursäkta max och ta en stund för mig själv. Senare mot kvällen började jag lära mig att hålla mig då jag såg dem men det var fortfarande som om någon skulle ha skjutigt mig och jag var tillräckligt envis och bara stod där även om jag blitt skjuten. Jag hatar den känslan tycker inte alls om den känslan. Putte höll ändå vad han hade lovat och bjöd upp mig till sissta dansen. By then så va ja redan såpass ledsen så jag hade svårt att se honom i övonen utan att de skulle tåras. Jag trodde detta var slutet. Eller jag trodde att jag visste... Att komma ut i det kyliga vårregnet var skönt. Och jag kände hur mina tårar började lätta och ja hade lättare att hålla mig för gråt. Hela vägen hem åkte vi i typ total tystnad mellan mig och patrik. och jag tänkte att kanske vi kommer sova lugnt i natt men då vi lade oss eller kom in i sovrummet snarare så började jag gråta. Och det var inget litet snyft snyft utan verkligen stora tårar som trängdes ut. Jag sade till honom att jag kan inte tvinga honnom att vara med mig om hans hjärta tillhör någon annan men han menade på att enda han älskar och vill vara med är mig.. Och jag grät mig till sömns