måndag 18 oktober 2010

Vad är kärlek?

Så som Haddaway sjöng: What is love? baby dont hurt me, dont hurt me no more.
''I don't know why you're not fair, I give you my love but you don't care... So what is right and what is wrong? I don't know what can I do? what else can I say, it's up to you!! I know we're one, just me and you... I can't go on not knowing whats wrong!?''

Varför skall män vara så svåra? varför kan dom inte bara öppna munnen o säga vad som är fel o inte bara sitta tysta och sen vi nåt skede börja skrika på en och man har ingen aning om vad som är fel? Jag vet inte vad jag skall göra, hoppas att jag inte gjort någo större ''fel''... Jag tycker verkligen om honnom.. Jag kan så föreställa mig med honom och jag hoppas så att det skall bli bättre.. Hoppa spå att detta har nåt att göra med att han bara behöver nå lite tid för sig själv och att allt kommer bli bra efter det igen... I really really like him <3 <3

O sen ha ja börja fundera på det. Tänk om du ha träffat den rätta redan men du har som ignorerat de för att personen i fråga är en så bra vän? Och hur är det om båda parterna tror att det skulle vara bra ihop men man är för rädd för att förstöra vänskapen? Är det i såfall bättre att få ett bra förhållande och riskera vänskapen ifall de inte fungerat eller är de mer lönsamt att hållas som vänner och hålla personen?

Men tja,, nu skall jag försöka sköta om mig själv o se om situationen kanske skulle bli bättre...

onsdag 13 oktober 2010

Sköön söndag

Tja. Söndagen va nog en rätt härlig dag. Sören hade ledit o direkt på morgonen for han o fixa bromsarna på sin bil. då han kom hem körde han först mig till emmas och for sen själv på innebandy träningar.. Satt hos emma och blev vän med hennes nya macbook och diskutera ditt o datt över en kopp te :) Sedan kom sören efter mig och så kom vi hem o sören gick i duschen så pusta vi ut en stund, låg o tog de lugnt.. Så for vi ut o äta o körd runt lite för o hitta nåt bra men pizza o kebab fick de va :) Efter det börja vår roadtripp mot k-stad :) körde hem tim o kekke. De va en kul bilfärd. Väl i k-stad for vi till tims mamma på (i mitt fall en kopp te) en kaffe o och äta ''häim steka flesk'' o gott va de nog, me då ja o sören nyss hade äti så blev ba lite kaka o någon liten kött bit :P De e nog härligt hur någons mamma kan va så härlig :) de e som allas reservmamma egentligen. typ allti glad, jätte vänlig ( o bästa e hon diggar flesta personer) o vi kommer jätte bra överens :) Efter ett tag kom Henkka också o vi satt o skratta o tala o hade det chill ett bra tag o sedan va de dags för mig o sören att söka oss uppåt igen..

Tja vägen tillbaks va typ helt under tystnad, vi höll hender, såg på varann med jämna mellanrum o utböt leénden :) o tja, lite prata vi ju nog men int nå destu mer. Då vi äntligen kom hem, la vi på en film o så tänkte vi att nää nu ska vi ha godis så for vi ut o köa igen ett varv,, nu till abc o se va dom hade där.. så ble de ships o godis o allt världens onyttigt :D Vi kom hem först halv fyra på morgonen sist o slutligen sen och då vi kom hem så lade vi oss på sängen o skåda på nån film o smaska på.. Och vi nåt skede somnade vi o hade det ack så skönt ^^

lördag 9 oktober 2010

Vadå störd?

Tja,, har officiellt en bad-day.. eller ja har på känn att de kommer bli en bad-day... Redan nu e man helt deppig o hängig o önskar att saker aldrig sku ha ändra... ha luggit hela morgonen brevig en mycket härlig person som jag nog tycker jätte mycket om, men ändå har jag halvt tillika luggit och önskat att ja skulle vara tillbaks i tiderna före militären, före de tog slut mellan mig o Putte, då som allt så bra ut ock man hade en ljus framtid.. men nej,, ångrar nog lite att putte for in, meeen va kan man... Allt blev mittiallt så jäääävla jobbigt asså. Först to de som slut med putte o som om inte de sku ha vari pain enough så va mina föräldrar o bestämd sig för o flytta i skil så ja e fast mellan dom två på hal is som jag är rädd att skall brista och jag skall falla igenom närsomhellst.. O så lyckades ja ju som sagt kvadda min bil o så fick ja in en polare på sjukhus, Asså ja e nog så jäävla lyckad egentligen...
---<(^^.)>---
Men lite positivt har ja ju ändå.. Fick nycklarna till min lägenhet här för ett tag sedan så nu kan ja bara vänta på att få upp mina saker :) Mamma lova att hon skulle försöka få upp dem såles att a it behöver fara ner men får nu se va de blir av de också.. måste ju som sagt få allt mitt tavara ditifrån... Fast skulle ju nog ändå vela slippa ner men tja,,, har för de första ingen bensin,, o för de andra så inte råd med bensin ifall ja nu sen får låna bil.. voi helvetes söta öde... tja men i allafall.. på jobbet går de förvånansvärt bra även om ja int alls tycker om det jag gör men nåjoo va kan man..
---<(^^.)>---
Men de mest störande e väl i allafall det att ja tror jag e kär men blir behandlad som en hund... Okej jo ja vet ja stör mig på jätte mycke just nu men tja.. som sagt,, tror ja har en bad-day,, o de stör mig.. konstigt nog.. O vet ni va,, de stör mig också att en min kompis har inflyttningsfest o ja kommer troligen int o slippa dit.. asså gaaah!!! VADÅ STÖÖRD!!! jo nej, ja tror ja ska sov en stund till,, Tack o gonatt ha de bra

lördag 2 oktober 2010

skrew it up

Tjaa...
Var ska ja börja
Mitt liv blev inte direkt som planerat men brukar det någonsin? Mitt liv har ändra jätte mycket sedan ja skrev senast även om det bara är kanske 2-3 månader sedan.
Om man ser på allt i ett nötskal, Mitt o Puttes förhållande tog slut, Ja sluta jobba på wild shoe, ja flyttade up till vasa, blev kär i en perason här, hitta många nya vänner, hitta ett jobb och så vidare. Och nu då allt börjar se klart ut och jag har inga destu större problem, Får ja en lägenhet som ja ska betala stora summor innan ja kan flytta in, /så bor ännu hos en kompis) och så kvadda ja bilen så den e till skrot. En kompis som var med i olyckan fick lite värre skador men annars klara vi oss rätt bra från krocken. Kommer få såna jävla böter av de så ja vet inte hur ja kommer klara alltihopa.
Tack o lov har jag vänner. Men vet inte hur länge jag kommer kunna hålla dem. Skyller hela krocken på mig själv då jag i själva verket borde säga att jag gjorde mitt bästa och skulle inte ha kunnat gjort något annat. Det tar så på bara att veta att de va jag som körde.. Jag vet att dom inte beskyller mig och dom har förstående för att saker kan hända men ja känner fortfarande lukten då jag vaknar efter varje mardröm. Om jag ändå hade stannat hemma. Hoppas att man om ett tag kommer sitta och skratta åtdetta, man kan ju trots allt förnya plåt, ett liv är svårare att ersätta.

JAg vet bara inte hur jag skall komma igenom detta.
Men i stort sätt så alla kommer klara sig och alla kommer börja må bra. får jag hoppas...