Så som Haddaway sjöng: What is love? baby dont hurt me, dont hurt me no more.
''I don't know why you're not fair, I give you my love but you don't care... So what is right and what is wrong? I don't know what can I do? what else can I say, it's up to you!! I know we're one, just me and you... I can't go on not knowing whats wrong!?''
Varför skall män vara så svåra? varför kan dom inte bara öppna munnen o säga vad som är fel o inte bara sitta tysta och sen vi nåt skede börja skrika på en och man har ingen aning om vad som är fel? Jag vet inte vad jag skall göra, hoppas att jag inte gjort någo större ''fel''... Jag tycker verkligen om honnom.. Jag kan så föreställa mig med honom och jag hoppas så att det skall bli bättre.. Hoppa spå att detta har nåt att göra med att han bara behöver nå lite tid för sig själv och att allt kommer bli bra efter det igen... I really really like him <3 <3
O sen ha ja börja fundera på det. Tänk om du ha träffat den rätta redan men du har som ignorerat de för att personen i fråga är en så bra vän? Och hur är det om båda parterna tror att det skulle vara bra ihop men man är för rädd för att förstöra vänskapen? Är det i såfall bättre att få ett bra förhållande och riskera vänskapen ifall de inte fungerat eller är de mer lönsamt att hållas som vänner och hålla personen?
Men tja,, nu skall jag försöka sköta om mig själv o se om situationen kanske skulle bli bättre...
måndag 18 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar