lögn?

Det finns så mycket jag skulle vilja säga åt dig. Så många frågor jag skulle vilja ha svar på. En del av mig hatar dig som pesten just nu. En del vet inte vad den skall tro. Har du ljugit För mig hela tiden eller är det bara mitt huvud som spelar ett spratt?

Men vägen fortsätter. Och jag försöker glömma allt ont. Leva vidare

Say something

Saker och ting har/håller på att hända. Stora livsförändringar håller på att ske. Allt mot det bättre. Efter många om och men och funderingar om livets gång det senaste året, lite på. Så tror jag faktist vi kommit in på rätt spår. Klart vägen är lite gropig, smal, krånglig för tillfället men det är bara detaljer. Den hela bilden är nu mycket klarare och ändamålet börjar synas klart. Där bortom fjärran väntar något underbart. Vägen börjar vara i bättre skick. Ser ut som att man kommer ända fram utan punktering. Lycka är vänner. Lycka är en själs vän. Lyckan är du.

and then I woke up

Allt går bra. plöttsligt får jag en knuff. Jag börjar falla. JAg faller djupare och djupare. Det blir mörkare och mörkare. Dagsljuset försvinner. Till slut är det bara en liten prick i ändan på tunneln. Jag får ett stort slag. Bottnet kom emot som en kula. Luften skjöts ut, jag kan inte andas, jag ser inget. Paniken kommer krypande. Jag försöker skrika men ingen hör mig. Jag önskar någon kunde höra mina rop. Ljustet blir svagare, jag känner att nåt är på tok. Plöttsligt börjar vatten sippra in. allt blir blött. Jag har så sjukt, jag gråter. Jag försöker få ljud ur mig men krafterna räcker inte till. Jag hör fotsteg. Di kommer närmare. Med mina sissta krafter får jag ut ett skrik på hjälp. Jag kollar upp. någon satte nånting för ljuset. Det blev total mörkt. Jag kommer dö här

Och så vaknade jag

empty

tomt huvud

över ett år..

gisses.. Jag verkar faktiskt vara ur usel på att hålla igång min blog. jobbigt värre. En massa har hänt, en massa jag inte ids skriva om. En massa härligt och underbart. En massa inte så härligt och absolut inte kul. Senaste nytt är dock:

Har börjat jobba på lidl. Natsi-siwa. Den konstanta stressen. Inga som hellst rättigheter och vad du än gör, hur du än försöker får man alltid skäll för att det inte är tillräckligt bra. Suck.. nå i och med jobbet på lidl och stressen som medkom har min psoriasis utvecklats och har sprungit hos läkaren hit och dit med detta. Har dock relativt bra hud men lider av en sjukdom som heter Reuma-psoriasis eller även led-psoriasis. Har ödat såå mycket pengar i olika medicineringar so far så de e riktigt hemskt. Nå nu har jag slutat med alla andra mediciner och äter trexan (samma medicin som cancer patienter får, bara att lite mindre dos) som gör att celler bildas långsammare. Biverkningarna till detta är dock speciella, får blåmärken av minsta lilla berörning. Och alltid på morgonen efter att jag tagit mitt piller (OBS! äter en mycket mindre dos ännu än vad jag egentligen borde äta) har jag världens bröstsmärtor och tar riktigt sjukt då hjärtat slår. det slår inte snabbare eller långsammare. men det känns som att det skulle gå tyngre? Varje slag är som en knytnäve i hjärtat.

Min medicinering inverkar också på min framtid. Jag önskar ju att jag kunde få barn och maybe börja fundera på en familj vid nåt skede. Men nu på minimi 3 år -5 år kan jag inte ens fundera på tanken. Och detta gör mig så otroligt ledsen. Jag hade ju inte planerat skaffa barn förrän om x-antal år men nu då man faktist inte får eller kan känns det som att den möjligheten skulle vara fråntagen av mig. Hjälper dock absolut inte att folk runtom får en massa ungar hela tiden. Man var så barnsjuk så det är nästan hemskt. Får väl sikta på att skaffa fadderbarn istället? hmm... måste börja skaffa flere vänner nu då bara :D hehhe.

Nu till nåt eventuellt positivare.. I morgon fyller jag. Blir hela 23. Usch då. tyckte jag nyss blev 20. Tusan, var ju bara ett tag sedan jag blev 18. vart åker tiden. Enda negativa med att fylla nuförtiden är att jag får typ aldrig fira den med familjen mer. Och då man vant sig med att hela tjocka familjen kommer på kaffe är det rätt sad att byta från det till att typ inte fira nästan alls? får kanske fara på en middag till svärföräldrarna men annars är det inget speciellt mera med att fylla. Finns inte direkt några saker eller sånt jag skulle vela ha. Skulle bara önska att familjen skulle samlas igen. En evig hemlängtan. Fast jag ju nog trivs här omkring i österbotten också, men Nyland kommer alltid vara mitt hem.

What?

Saker och ting har helt klart förändrats sedan jag kom hem från nyland. Kände på mig genast jag gick in på skolan att det var annorlunda. Att träffa vissa personer igen var ju inte alls som jag tänkt mig, det fanns något konstigt i luften.. och efter det gick det bara downhill så att säga. Ingen aning vad som hänt.. men i allafall. nu tänker jag sluta sura och fundera i det. Öppnar en ny sida i mitt liv och skall komma förbi allt myskot. Man lär ju sig allti något av saker som händer, får väl försöka ta med mig något av detta då till framtiden. Maybe one day ill be a better person

Awkward...

Im starting to wonder. Is there maybe something wrong with me. I try my best to be a really good person but still I end up hurting people. I have to big a heart to do something about stuff in the beginning when it still wouldn't hurt that bad but instead i try to find some other way out from it so that none would get hurt but then again. Its me crying. In love songs and films its always 'follow your heart in what you do' but what if the heart wants to choose more than one way. Its always the same in films, but what about real life? Real life is harder than a movie. Its real people having real feelings.

Its not easy seeing some people. You get nervous, your heart starts beating really really fast. you can't breathe, even when the other one doesn't realize that you exist. Well okej. He did. But you screwed that up too...