käääärleeeeeek....

Har hittat mig själv en ny-gammal förkärlek för Uno Svenningsson. Minns då jag var yngre och lyssnade första gången till hans skivor, Jag kunde inte sluta lyssna. Jag var sold, direkt. Och nu då jag hittade hans skivor igen kan jag inte sluta tänka att kanske han känner mig? kanske skrev han min framtid? Känner så igen mig själv i hans låtar. Speciellt vissa. Och andra låtar e bara så härliga så man skulle nästan vela fälla en tår. Får såå fjärilar i magen av att lyssna till honom...

Han har sååå många ljuvliga låtar som t.ex evigt unga, under ytand, om du bara visste. Och såklart denna:

Tid att gå vidare
Ser ut genom mitt fönster
Där regnet gjort allting vått
Och jag hör en sång om kärlek någonstans
Gryningen lovar en ny dag
Bara en skugga av ensamhet finns kvar
Allting kan förändras, men man vill inte förstå
Livet skiftar under åren som går
Vad är det jag önskar se?
Utanför står sanningen och ler

Har många gånger känt, denna rädsla för
Att bryta upp och tvingas vidare igen
Men nu vet jag vad jag vill och vad jag ska
Det finns inga frågor kvar
En behaglig känsla fyller mig
Det jag behöver bär jag inom mig

Ja så vände vinden
Allt dunkelt blev till ljus
Jag kunde fånga min dag igen
Ja, jag vet nu att det finns så mycket mer
Som mina ögon inte kan se
Här finns ingen rädsla, ingen bitterhet
Doften av frihet ger mig strykan tillbaks
Och min ande är fri
Jag skall låta mina fötter trampa en ny stig
En helt ny stig

Den saknad jag kände förut är bara ett minne nu

Det är tid att gå vidare
- det är tid att börja om


<3 <3

Envy

Avundsjuka. En av de sju dödssynderna. Frågar ni mig är det säkert det värsta av dem alla. Det finns ju som sagt : Högmod Girighet Vällust Frosseri Vrede Lättja och såklart Avund...
Avund förgiftar vårt dagliga liv. Även bibeln säger: avund är roten till allt ont. Avund förgiftar livet för många medmänniskor, avundsjuka kan föranleda mord och är en av människans allra sämsta egenskaper. Liksom svartsjuka, ilska och hat räknas även avundsjuka till de negativa känslor, som vi alla redan upplevt någon gång eller kanske rentav smärtsamt genomlidit.

Att försöka få en annan avundsjuk behöver inte alltid vara så svårt. Men varför vill man egentligen det. Är det för att man själv lider av avund? Eller ett stort begär om att personen ifråga skall märka en? Är man kanske snål efter känslan att vara omfamnad? Oberoende vad det en är, kan det gå totalt fel. Det man själv försökte med ''blew up in my face'' kan man väl nästan säga för att förklara det bäst.

Från en sak till en annan.. Det är inte som att situationen inte skulle vara elt bra som den är, men den är inte densamma som jag planerat. Inte densamma som jag så hårt kämpade för. Inte densamma jag fortfarande lustar efter.

Men vad kan man. Livet går tydligen inte alltid så som man hoppats. Men kanske det ännu någon dag med god tur gör det

What would MacGyver do?

I den tuffa värld vi lever i idag finns det bara en man med lösningen till alla problem. MacGyver! Har du problem med något tänk då såhär, Vad hade MacGyver gjort nu? Han brukar ju klara sig ur alla knep med lite tuggummi, en hårnål o lite tejp o kanske ett snöre. Gäller kunna förutse vad som händer då du gör en viss sak. Försöka vara smart. Det finns alltid en lösning på allt. Även om den är väldigt simpel eller lite svårare. Sak samma. Det finns en!

White flag...

I know you think that I shouldn't still love you,
Or tell you that.
But if I didn't say it, well I'd still have felt it
where's the sense in that?

I promise I'm not trying to make your life harder
Or return to where we were

I will go down with this ship
And I won't put my hands up and surrender
There will be no white flag above my door
I'm in love and always will be

I know I left too much mess and
destruction to come back again
And I caused nothing but trouble
I understand if you can't talk to me again
And if you live by the rules of "it's over"
then I'm sure that that makes sense

And when we meet
Which I'm sure we will
All that was there
Will be there still
I'll let it pass
And hold my tongue
And you will think
That I've moved on....

I will go down with this ship
And I won't put my hands up and surrender
There will be no white flag above my door
I'm in love and always will be

En min ''may I say'' bästa polare även känd som My sis berätta att hon tänker alltid på mig då hon hör denhe låten och med närmare eftertanke och då man börjar läsa igenom lyriken så känner ja faktist igen mig själv till en stor del... Jag är väl nog ganska envis då de kommer till mina känslor tror ja. De tar länge att komma över vissa känslor.. Men dom säger ju att kärlek är som krig. Glöder upp snabbt men är faan så svårt att släcka.

Var det en dröm...

Your defenses were on high
Your walls built deep inside
Yeah I'm a selfish bastard
But at least I'm not alone
My intentions never change
What I wanted stays the same
And I know what I should do
it's time to set myself on fire
Was it a dream?
Is this the only evidence that proves it
A photograph of you and I
Your reflection I've erased
Like a thousand burned out yesterdays
Believe me when I say goodbye forever
Is for good
Was it a dream?
Is this the only evidence that proves it
A photograph of you and I
A photograph of you and I... in love...

30 seconds to mars förklara saker såå mycke bättre än jag till en viss del. Jag känner mig också som en jävel som int vill ge upp utan riva ner dina murar o gå tillbaks till hur det var. Finns en jävla massa minnen som man inte vill ge upp utan leva om. Vissa saker är aldrig lätta. men jag vet att skulle det gälla, skulle jag lämna allt jag har för att få vara med om samma igen. Jag vill veta vad jag skall göra. Hur jag skall göra... Snälla ge mig ett täcken...

konstiga drömmar

Alla har säkert haft dendär känslan om att när man vaknat och haft en skit härlig dröm så vill man somna om igen och fortsätta drömma. Men tja.. Inatt hade jag igen en väldigt underlig dröm. Skulle vara intressant med en drömtydnings bok...

''Jag var ute och gå med ett par vänner och vi hade gått kanska långt. Mittiallt kommer en tant körande vääldigt nära och vi hicksna till o började gapskratta åt den gamla tanten som säkert inte sett oss. Efter ett tag kommer vi till en järnvägsbro och där kommer ett tåg. Men man hör bara gnisslet av bromsarna och mittiallt är tåget utanför banan och hänger ner för bron. Platsen fylls skitsnabbt med brandmän och brandbilar och så är det en hund som får upp tåget tillbaks på spåren. Jag och mina vänner går under bron som tydligen fick någo vattenrörsskador så vi blev genomdränkta då vi gick där. På andra sidan bron var det full festival pågångs. Jag tittar bakåt och en vit bil slirar fram igenom vattnet. bilen saktar in och jag ser en bekant person bakom ratten jag vinkar åt honom och han far iväg och parkera. Jag och mina vänner står och ser på bandet som spelar. Ljudet är skithögt och jag vet inte vad de sjunger. Plötsligt tar någon mig på axeln och jag hör en bekant röst säga ''Come with me if you want to live'' Jag svängde mig om och fick världens kyss, blev knäsvag ock visste inte hur jag skulle vara. När jag öppnade ögonen igen var det Mr.S som stod där och förklarade sin kärlek och hur korkad han hade varit... mina vänner drog snabbt efter det bort mig och jag fick syn på Thomas. Han kom emot mig i slowmotion o såg assnygg ut då han gick i solskenet. Vi gick o satt oss i ett bord för att lyssna på bandet och så börja jag fundera när jag hunnit bränna mig då det just hade blivit vår. Thomas ser mog djupt i ögonen, tar min hand...'' och där vaknade jag.

Tja som ni säkert anar så vaknade jag som ett frågetäcken o bara whaaaaaaat???? Önskar jag hade en bok där man kunde söka upp saker och ting och se vad de egentligen symboliserar eller är det bara en extremt random dröm? Tja nog om det. Nu skall jag börja min dag. Ses igen :P

En vanlig dag?

Vad har hänt i dag? För vissa har det varit en glädjens dag, andra sorgens. Någon har upptäckt något nytt. Någon kanske har förälskat sig i någon och en annan kan ha fått sitt hjärta krossat. Vissa par kanske har en mysig stund i soffan medan andra par har världens gräl. För vissa var i dag sista dagen på jorden och för andra första dagen. Man kan väl lugnt säga att livet har sina upp och ned gångar men man skall inte bli och grubbla på saker för länge.

I dag är det exakt 5 månader sedan jag föll för en viss person. Allt var underbart, han var underbar men han slet ut mitt hjärta. Förstörde mig lika snabbt som en fluga som slår emot vindrutan på bilen då du kör. Och minst lika smärtsamt. Men vi hade dock många härliga stunder, ärligt sagt allt var härligt och underbart, ända tills den där ena dagen. Dagen världen ändrade 180. Himmelriket hade blivit ett helvete. Allt var förlorat. Det var slutet. Det var dags för mig att ge upp hoppet och gå vidare men han stannade kvar i mitt hjärta. Det lilla som fanns kvar av det efter att han hade förstört det.

Det possitiva är. även om mina känslor för honnom fortfarande är kvar och väldigt starka. Och jag skulle göra vad som hellst för en dag till med honnom så tror jag att jag börjar klara mig...

Så kan jag lungt säga att detta är första dagen av resten v mitt liv

Vad håller jag på med?

Har ni nånsin fundera på hur mycket folk frågar en egentligen? Träffar du någon ny, ser släkten efter en lång period, träffar en gammal polare etc.. Hur går det nuförtiden? Vad håller du på med? Vad studerar du? Hu går det med familjen? nog har du väl någon redan? and so on and on... Men är det verkligen nödvändigt att fråga dessa frågor? Hur är det om du inte ha ett svar på dem? som t.ex. jag. Frågar nån mig vad jag studerar nuförtiden så svarar jag inget, följt av en ny fråga; men vad jobbar du med då? -''Joo, eh. Inget...'' O sedan :Vad håller du på med då?

Jaa-a. Vad gör jag egentligen? Jag har planer för att börja studera i nästa höst. Jag söker jobb(psst. Finns de idér så hör av er). Jag hjälper till hos min mormor men det hjälper inte min ekonomi något då jag jobbar och jobbar men får ingen inkomst från det. Har haft för mycke inkomster/egendom FÖRRA ÅRET för att få något stöd vilket lämnar mig med : Jag gör inget, har inga inkomster. Lever på min pojkvän och försöker ''utnyttja'' allt o alla jag kan? öööööööh... jooo eller o sen inte..

Jag vill klara mig själv. Vill klara mig utan hjälp av andra. Klart jag behöver vännernas stöd emotionellt men vill inte behöva hjälp då det kommer till ekonomien. Har klarat mig relativt bra ett tag nu. Men nu håller det på rasar ihop igen.

Note to self: HITT ETT JOBB DÄR DU FÅR BETALT

Normalvikt? Skönhetsideal?

Enligt BMI eller Body Mass Index som det egentligen heter så skulle jag vara ÖVERVIKTIG??? WTF? BMI räknas på så sätt att du tar och anger relationen mellan vikt och längd enligt beräkningen kroppsvikt i kilogram dividerat med kroppslängden i meter i kvadrat. En person som väger 75 kg och är 1,80 m lång har alltså BMI: 23. Det hälsosamma BMI skall ligga på 18-25. MITT ligger på 26,5. Och då räknas jag som överviktig??! Då jag ser mig själv i spegeln ser jag inte mig själv som tjock. JAg ser mig som en ung vacker kvinna med fina former. Betyder detta då att för att vara hälsosam måste man gå runt som en pinne? Ser man från den synvinkeln som modeller har skall man ha 120 bort från längden och för en normal då 110. och redan där sket det sig, jag är ju 176 lång, Skulle jag väga 66.. O då e ja ju verkligen ute och seglar. Hur sjukt smal skulle man inte vara då? Nääh Kan bara säga att dagens mått om vad som är hälsosamt och vackert är helt från röven. Jag menar, blir jag nu ful då jag räknas som överviktig? Jag tycker det viktigaste är att man är nöjd med sig själv oberoende vad nå mätningsystem säger.

Så för er alla kvinnor därute som läser detta! Skit i vad det står på ett papper om skönhetsidealer och så. Du är precis så vacker som du själv tycker du är. Låt inte någon tycka något annat. I slutet av dagen är det ändå upp till var och en själv :)

Peace out

I told myself I wouldn't miss you...

Jag tror han inte kan göra så mycket bättre än jag. Efter alla lögner han fick mig att tro. Skuldkänslorna slog in och jag började se. Där jag sovit, där du legat och tittat på mig då jag sov, fjärilarna snurrar ännu i magen av tanken på din berörning. Dina läppar emot mina. Men inget av det kommer tillbaka. Jag har försökt intala mig själv att jag inte skall sakna dig, att jag är för bra för dig. Men så kommer jag ihåg alla ljuva stunder med dig. Dina omfamnande trygga armar man lätt somnade i. Kännslan man hade varje gång du såg på mig. Men jag anser du behöver höra detta. Jag förtjänar sååå mycket bättre än du.. Du förstörde mig. Du slet ut mitt hjärta och kastade iväg det som om du aldrig hade brytt dig.

Nu då jag ligger ensam i min kalla säng önskar jag fortfarande att du skulle ligga brevid mig. Att det aldrig hade ändrats. Att det aldrig tagit slut. Jag kan inte lotsas som att jag inte skulle ha känslor för dig nåmer. Kommer alltid ha. Vi kom aldrig till ett slut, det bara blev som det blev. Om det finns ett minne jag aldrig vill glömma så är det minnet om dig. Minnet om hur du stal mitt hjärta, fick mig att hoppas, Drömma...

Vad jag har innom mig. Allt jag andades för ett tag var du, hoppet om dig och mig. Jag kan inte ännuheller tro att det verkligen är över. Alla nätter jag gråtit och önskat. Det bara fortsatte glida från mitt gräpp. Trodde det skulle driva mig till vansinne.

Tack o lov fann jag en bit av ljus i mitt liv igen. Före de var försent. Du hade vänt mig ryggen, givit upp. Jag orkade inte hålla mig kvar nåmer. Så jag gav upp.Men du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Tror inte jag någonsin kommer att komma över dig. Ärligt sagt vill jag inte. Men jag är trots allt glad vi kan prata igen. Det betyder mycket.

Distant, so far, destiny is selecting me
I can't be strong, life is disconnecting me

<3