Har ni nånsin fundera på hur mycket folk frågar en egentligen? Träffar du någon ny, ser släkten efter en lång period, träffar en gammal polare etc.. Hur går det nuförtiden? Vad håller du på med? Vad studerar du? Hu går det med familjen? nog har du väl någon redan? and so on and on... Men är det verkligen nödvändigt att fråga dessa frågor? Hur är det om du inte ha ett svar på dem? som t.ex. jag. Frågar nån mig vad jag studerar nuförtiden så svarar jag inget, följt av en ny fråga; men vad jobbar du med då? -''Joo, eh. Inget...'' O sedan :Vad håller du på med då?
Jaa-a. Vad gör jag egentligen? Jag har planer för att börja studera i nästa höst. Jag söker jobb(psst. Finns de idér så hör av er). Jag hjälper till hos min mormor men det hjälper inte min ekonomi något då jag jobbar och jobbar men får ingen inkomst från det. Har haft för mycke inkomster/egendom FÖRRA ÅRET för att få något stöd vilket lämnar mig med : Jag gör inget, har inga inkomster. Lever på min pojkvän och försöker ''utnyttja'' allt o alla jag kan? öööööööh... jooo eller o sen inte..
Jag vill klara mig själv. Vill klara mig utan hjälp av andra. Klart jag behöver vännernas stöd emotionellt men vill inte behöva hjälp då det kommer till ekonomien. Har klarat mig relativt bra ett tag nu. Men nu håller det på rasar ihop igen.
Note to self: HITT ETT JOBB DÄR DU FÅR BETALT
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar