Hejssan. Här e jag igen... Funderar över hur snabbt årena egentligen går och tiden överlag, det är helt hämskt.. Snrt e jag 18 det är inte ens två veckor kvar. Hade tänkt om jag skulle fråga alla vänner i H:Fors om de skulle vilja komma med ut och göra något speciellt men jag tror ändå ingen typ skulle komma, eller i allafall inte dom jag skulle hoppas mest på :( Men troligtvis blir det så som de va förra året att ingen kom ihåg mig typ. Så det blev inge 'födelsedag' i o försig så jag blev ju äldre men jag fick inte fira det med mina vänner...Blääh.. det var nästan min värsta födelsedag. Jag skulle bara önska att jag blev typ 16 igen eler kanske 15.. men okej. 18 e bra då får jag göra saker, kanske. Saknas bara någon att göra det med. Jag menar Mr.R e säkert inte så lycklig över att komma med ut och så. kanske en gång eller så men int nu nåt mer.. I just want a girls night out. Like one of those we used to have back in highschool and on the first grade of this school..
Men joo. jag kommer säkert aldrig få det. Skönt att få börja ny skola sen. Skall bli skönt att försöka om helt från början och bygga upp mig från noll. Jag har ju nu redan ändra på de mesta men allting går inte att ändra på inte i allafall när man är med samma människor helatiden som påminner en om hur skit man egentligen är... Jag vill bara att jag skall få en chans att börja helt på nytt, Helst helt o hållet från början men det är omöjligt. Så jag vill börja ett nyttliv från och ed nu. Glömma allt jag vet om vem ´jag är' vem jag var mem jag rörde ig med and so on... Ni vet...
Undrar om jag borde börja gå hos någon psykolog eller något igen. Känner mig ba så full av allt och jag har ingen att dela allt med, ingen att vända mig till. Jag vill inte gå och böla ut till någon i familjen heller så för de skulle ju vara lite weird. allt jag egentligen är e en vän som skulle ge en kram och såm jag skulle få gråta ut till. Jag hatar att gråta inför Mr.R för då känner jag mig svag. Och jag är rädd för att visa svagheter. Att gråta är säkert det ända jag e bra på nuförtiden.. Men det hjälper inte med att gråta till en dyna... Vill ha någon som lyssnar för en gångs skull... Vill känna mig ordentligt glad och jag vill känna mig godkännd. Jag vill inte försöka vara någon för att bli godkännd utan jag vill vara mig själv. Jag vet bara inte vem jag är.. Och de värsta e att om någon frågar hur det är med mig så e jag bara i princip och ljuger om hur bra jag har det.. Okej ljuger efel ord eftersom jag e facktist jätte lycklig Med Mr.R och det är underbart och om någon frågar så e de bara den delen i mitt liv som jag e lycklig över. Resten e nu någon slags gegga som i princip inte betyder någonting för någon men som betyder allt i världen för mig. den delen är vänner och att va accepterad och hörd. Nu e de som vadå en enda person på denna planet som förstår mig och han förstår inte ens helt vad allt jag lider av, bra om jag själv ens skulle veta vad som är fel på mig...
Men jo. nu sluta deppa... eller försöka i allafall.. De e konstigt att allting börjar kännas nu typ. All smärt och så. Nå sak samma. Whatever.. Jag orkar inte bry mig om det nu så tänker ignorera det.. Men heey ,, 13 Dagar till 18 :P De e ju väl kul :D
Men vi får höras snart igen.. Jag drar.. Ha det bäst
Cya l8er :)
måndag 30 mars 2009
måndag 23 mars 2009
avis?
Nuförtiden hatar jag mig själv. Eller så känns de.. Jag vet inte vem jag e mera. Söker och söker men hittar inte mig. Funderade i bussen igår att de e ganska ironiskt. I början av att en vänskap med en nära vän tog slut så va de typ så att hon led av att vara med mig och jag led av att vara ifrån henne. Inte direkt men ni förstår vad jag menar. Aaah i miss those times befor... you know...
Nå till andra nyheter. En min kaveri (eller egentligen ganska många) som jag känner ha nu förlåvat sig. Inte nu alla tillika men jag kom ba att tänka på de. När e liksom rätt tid för att bli förlåvad? hur länge ska man ha varit tilsammans innan det? för ja har några som har förlovat sig innom bara några veckor av de i typ min ålder o typ det längsta vad jag hört om ha vari lite på ett halft år innan dom har förlåvat sig. Detta får mig att fundera på att e de fel på mig eller vad gör jag fel eller annorlunda? Eller e jag för omogen eller något? Visserligen jag vill ha den där ordentliga .. hmm.. sambandet mellan en person och veta att det är äkta och att det kommer att hålla innan ja skulle gå med på något sådant. Fast jag och Mr.R har varit tillsammans nu i exakt ett åroch jag vet int men på något sätt så längtar jag efter 'the big question' men på ett annat sätt så vill jag inte för då skulle det vara som en bekreftelse att min barndom verkligen e förbi. Och jag vet inte om jag är mogen nog för ett så stort ansvar...
Äääh forget it... De e ba så komplicerat.
Sen e jag avundsjuk på mina vänner som har varan och som är där för varann. Jag var en gång i tiden där för dem men nu så känns det bara som om ingen vill ha något att göra med mig. Om det är någon händelse eller fest så bjuder ingen dit mig men ingen säger häller hurdant det var och om de var kul och så.. Jag har inte varit på en girls night out på över ett år. Börjar sakta känna hur depressionen börjar komma upp till ytan. En kamrat i högstadie sade en gång att någondag kommer det gå såhär och jag kommer inte kunna leva med det utan troligen gö självmord eller nåt. Och de värsta e att hon har till störstadel rätt
Men jo nu ska ja gå och sova.
Kanske jag än en natt drömmer om allt som kunde varit...
Bye
Nå till andra nyheter. En min kaveri (eller egentligen ganska många) som jag känner ha nu förlåvat sig. Inte nu alla tillika men jag kom ba att tänka på de. När e liksom rätt tid för att bli förlåvad? hur länge ska man ha varit tilsammans innan det? för ja har några som har förlovat sig innom bara några veckor av de i typ min ålder o typ det längsta vad jag hört om ha vari lite på ett halft år innan dom har förlåvat sig. Detta får mig att fundera på att e de fel på mig eller vad gör jag fel eller annorlunda? Eller e jag för omogen eller något? Visserligen jag vill ha den där ordentliga .. hmm.. sambandet mellan en person och veta att det är äkta och att det kommer att hålla innan ja skulle gå med på något sådant. Fast jag och Mr.R har varit tillsammans nu i exakt ett åroch jag vet int men på något sätt så längtar jag efter 'the big question' men på ett annat sätt så vill jag inte för då skulle det vara som en bekreftelse att min barndom verkligen e förbi. Och jag vet inte om jag är mogen nog för ett så stort ansvar...
Äääh forget it... De e ba så komplicerat.
Sen e jag avundsjuk på mina vänner som har varan och som är där för varann. Jag var en gång i tiden där för dem men nu så känns det bara som om ingen vill ha något att göra med mig. Om det är någon händelse eller fest så bjuder ingen dit mig men ingen säger häller hurdant det var och om de var kul och så.. Jag har inte varit på en girls night out på över ett år. Börjar sakta känna hur depressionen börjar komma upp till ytan. En kamrat i högstadie sade en gång att någondag kommer det gå såhär och jag kommer inte kunna leva med det utan troligen gö självmord eller nåt. Och de värsta e att hon har till störstadel rätt
Men jo nu ska ja gå och sova.
Kanske jag än en natt drömmer om allt som kunde varit...
Bye
måndag 16 mars 2009
My life.. :/
So i thouhgt of writing in english for once and Im not so good at it but i hope it won't be disturbing or anything :S But okay. My name is antonia im soon 18 and i live in finland. I have a boyfriend whom i love and a fev friends.
My life has had an huge 'changing' under the last year.. If you would look at my life from this exakt day and one year back, I've ben skrewing up alot in the beginnning of tis year. And the worst part is that i care about theese people still that were my life back then. You could almost say that before these years with these special friends of mine there were only stars on the sky guiding me through life. Then the moon came along (witch are all of those in H:ki) and last year I did something (witch im not so proud abaut) to loose one part of that moon and with that moon went the rest of it. So now im sortof blinded and i cannot se those little stars anymor. It has left my heart broken. And now im hurting every fucking day and whenever im alone. Im so fucking hopeless these days... I miss those gyis and I would really REALLY do anything to get them back. But i dont think thats an option anymore... I dont wan't to be hurting but everytime i trye to go there and se them i just get the feeling of crying and get on my knees to beg...
I wouldn't probably be here anymore if it wasnt for my boyfriend hwo has had to hear at all my crying and my 'aching' heart...
And now Im so depended of him that i dont really have no one else to turn to to talk.
Im angry with myself for leting all of this happend and this has been the most unhappy year of my life but allso one of the most joyfull.
And me telling allmost all of my seecrets and really opening up to this one girl hwo was the most inportant thing of my lif from eight grade untill last year and now she is no linger there and she knows my seecrets, thats sort of disturbing. But still i dont really regret telling but I Just want all of those people back into my life. I really Really Miss them... Heh.. Even just writing about it all makes me sort of suicidal and sad..
But ill have to go to school now. But I'll write again.
Byye
Cya
My life has had an huge 'changing' under the last year.. If you would look at my life from this exakt day and one year back, I've ben skrewing up alot in the beginnning of tis year. And the worst part is that i care about theese people still that were my life back then. You could almost say that before these years with these special friends of mine there were only stars on the sky guiding me through life. Then the moon came along (witch are all of those in H:ki) and last year I did something (witch im not so proud abaut) to loose one part of that moon and with that moon went the rest of it. So now im sortof blinded and i cannot se those little stars anymor. It has left my heart broken. And now im hurting every fucking day and whenever im alone. Im so fucking hopeless these days... I miss those gyis and I would really REALLY do anything to get them back. But i dont think thats an option anymore... I dont wan't to be hurting but everytime i trye to go there and se them i just get the feeling of crying and get on my knees to beg...
I wouldn't probably be here anymore if it wasnt for my boyfriend hwo has had to hear at all my crying and my 'aching' heart...
And now Im so depended of him that i dont really have no one else to turn to to talk.
Im angry with myself for leting all of this happend and this has been the most unhappy year of my life but allso one of the most joyfull.
And me telling allmost all of my seecrets and really opening up to this one girl hwo was the most inportant thing of my lif from eight grade untill last year and now she is no linger there and she knows my seecrets, thats sort of disturbing. But still i dont really regret telling but I Just want all of those people back into my life. I really Really Miss them... Heh.. Even just writing about it all makes me sort of suicidal and sad..
But ill have to go to school now. But I'll write again.
Byye
Cya
onsdag 11 mars 2009
Trögt
Hade mitt första realprov ever i dag och tja. Det var inte så hemskt som jag trodde att de sku vara. De var kanske lite svårt att komma på svar till allt och så men njä, jag borde vara godkänd..
Ha här under senare tider haft helt konstiga drömmar. Ha drömt om Förtjusningen och Mumphy och det blir ba mer weird tror ja.
My love and i ha inte gjort nåt speciellt egentligen, allt e nu vanligt. Så som det skall vara..
Var till åbo här förra veckans freda och ja tänkte träffa en kamrat som lyfter åtminståne 130 från bänken men han kommer alltid på alla lame ursäkter för att träffa mig ensam.. Och allt vad Mr.R säger är att ''he jizzed in his pants'' som ja nu inte ids förklara här vad betyder...
Veckoslute gich bra och premiären for väl. Älskar teater..
Med skola ännu., så jag börja funder på arcadas 'företagslinje' om jag inte kommer till hanken, teaterhögskolan eller sibeliusakademien... Fast troligen har jag ingen chans till nån av dem. But who cares :)
Har fastnat för edward Cullen. Läste för en parveckor sen twilight och e nu i slutet av new moon som är andra delen. Och jag har varit så inne i boken hela vägen att jag har gråtit och skrattat och känt mig deppad och allt.. De e skrämmande hur fast man kan va...
Men nu och fortsätta.. har bara lite kvar att göra--
Love ya all!!
Cya kraam <3
Ha här under senare tider haft helt konstiga drömmar. Ha drömt om Förtjusningen och Mumphy och det blir ba mer weird tror ja.
My love and i ha inte gjort nåt speciellt egentligen, allt e nu vanligt. Så som det skall vara..
Var till åbo här förra veckans freda och ja tänkte träffa en kamrat som lyfter åtminståne 130 från bänken men han kommer alltid på alla lame ursäkter för att träffa mig ensam.. Och allt vad Mr.R säger är att ''he jizzed in his pants'' som ja nu inte ids förklara här vad betyder...
Veckoslute gich bra och premiären for väl. Älskar teater..
Med skola ännu., så jag börja funder på arcadas 'företagslinje' om jag inte kommer till hanken, teaterhögskolan eller sibeliusakademien... Fast troligen har jag ingen chans till nån av dem. But who cares :)
Har fastnat för edward Cullen. Läste för en parveckor sen twilight och e nu i slutet av new moon som är andra delen. Och jag har varit så inne i boken hela vägen att jag har gråtit och skrattat och känt mig deppad och allt.. De e skrämmande hur fast man kan va...
Men nu och fortsätta.. har bara lite kvar att göra--
Love ya all!!
Cya kraam <3
onsdag 4 mars 2009
Tupare
Var i lördast på en kamrats tuparen (igen) eller detta var dom officiella så. Och där var nu bland annat en min skribaförtjusnuing, hans storebror Mömpphe en annan kaveri Chris o sen Sonja och en blonde till som jag inte ,inns nu vad som heter.. men i allafall så va vi 9 personer.. Och vi spela nu lita Whala whala moose och I've never.. Och man fick veta ganska många roliga saker.. Även ganska så personliga.. Och jo. Sen vi nåt skede börja alkoholen ta slut o de va inte så kul mer så stack vi till en liten lokal pup/bar o de va nu jag, förtjusningen (dämn ja måste komma på ett kortare namn åt honom), Mömpphe och Chris. I typ en timme sen kom sara och sonja.. Och vad drack vi. jo alla andra drack nu typ öl och så men ja drack kakao:P kommer säkert få höra om de en bra tid frammöver :P och jag och Mr.R brukar ju vara över till Mömpphe och bada och ja ha nu väl nångång råka säga de att ja ha varit förtjust i hans lillebror men inte trodde jag att han skulle komma ihåg det, o så där nu sen när jag satte breve honom och (by the way, han dofta gott) vi satt o snacka därså kommer förtjusningens bror på andra sidan o snackar om att ja ha vari förtjust i honom och jo ja tror att båd var nog ganska så nåloga. fast egentligen. Vem skulle inte vara det?
Där lite tidigare så var det också en pinsam stund när vi spela Whala whala moose så ja tror de va sara om fråga förtjusningen att vem han skulle hälst såva med av oss fyra som va där. Och utan att ens fundera egentligen så såg han mot mig o sade mitt namn. Jag hann inte ens fundera vad frågan va innan de kom svar.
Men i allafall. Jag kunde bara inte låta bli att titta på honom i smyg där han satt brevid mig vid bordet och log. Det var kul. Så skulle vi gå hem. Vi tänkte ta en taxi men dom tog inte så många med så vi fick gå. Blää.. Jag fick visserligen rida på Mömpphes rygg en bit men de var nu en så kort sträcka.. Sen försvann pojkarna in på en skolgård och lånade någon pulkka där och åkte med den i backarna.. Så det var bara vi flickor en stund. Och jo. Måste medge, Jag är inte ännuheller van med att vara med flickor och prata liksom... Efter en stund kom Mömpphe och då hade vi bara en liten sträcka kvar.. När vi kom till deras lägenhet så va de mörkt och tyst. Sara och Sonja for och sova i Saras och michuuus sovrum och jag sov brevid Mr.R på en soffa som var överbred och Mömpphe sov på madrassen brevid. Sen kom Förtjusningen och Chris och vi hade inte så många täcken så jag Mr.R och förtjusningen fick dela på ett och JAG fick sova i mitten :D och Cris for brevid Mömpphe.. Och jo. Jag kunde typ inte sova på hela natten så man fick höra på Sleeptalking.. It was pretty intresting.. Mömpphe va nu bara och mummla någo smått om sin lillebror tror ja för han nämde hans namn några gånger. Chris va nu bara och snarka lite emellan och Mr.R va relativt tyst och pusta. Förtjusningen var ganska intresant för jag vet inte ännuheller o han sov eller om han var vaken..
För jag låg vänd mot honom och ja var ganska så nära honom. Så svänger han sig på sidan och det verka som om han skulle ha velat lägga handen över mig men han kunde inte. oc så börjar han dåfta på mitt hår typ och så hör man typ så där smått stönande att ''Aaahh you smel so fucking good!'' Så där lite viskande så att int direkt alla skulle höra de... och ja ble ba att 'ööö' och hade ingen aning om vad jag skulle säga och efter ett tag så kom det ett stort leénde och så svängde han bort huvudet.. efter det så låg jag bara där på rygg och blev omkramad typ från båda hållena... Varmt var det..
Följande morgon sen så fick jag och Mr.R fara iväg relativt tidigt för att hinna till bussen.
På kvällen var jag till min faster i itis för att fira då hon fylde år. Och så förde vi hem Mr.R och sen så blev jag sjuk. Och nu sitter jag här. Ni har egentligen inte missat så mycke..
Där lite tidigare så var det också en pinsam stund när vi spela Whala whala moose så ja tror de va sara om fråga förtjusningen att vem han skulle hälst såva med av oss fyra som va där. Och utan att ens fundera egentligen så såg han mot mig o sade mitt namn. Jag hann inte ens fundera vad frågan va innan de kom svar.
Men i allafall. Jag kunde bara inte låta bli att titta på honom i smyg där han satt brevid mig vid bordet och log. Det var kul. Så skulle vi gå hem. Vi tänkte ta en taxi men dom tog inte så många med så vi fick gå. Blää.. Jag fick visserligen rida på Mömpphes rygg en bit men de var nu en så kort sträcka.. Sen försvann pojkarna in på en skolgård och lånade någon pulkka där och åkte med den i backarna.. Så det var bara vi flickor en stund. Och jo. Måste medge, Jag är inte ännuheller van med att vara med flickor och prata liksom... Efter en stund kom Mömpphe och då hade vi bara en liten sträcka kvar.. När vi kom till deras lägenhet så va de mörkt och tyst. Sara och Sonja for och sova i Saras och michuuus sovrum och jag sov brevid Mr.R på en soffa som var överbred och Mömpphe sov på madrassen brevid. Sen kom Förtjusningen och Chris och vi hade inte så många täcken så jag Mr.R och förtjusningen fick dela på ett och JAG fick sova i mitten :D och Cris for brevid Mömpphe.. Och jo. Jag kunde typ inte sova på hela natten så man fick höra på Sleeptalking.. It was pretty intresting.. Mömpphe va nu bara och mummla någo smått om sin lillebror tror ja för han nämde hans namn några gånger. Chris va nu bara och snarka lite emellan och Mr.R va relativt tyst och pusta. Förtjusningen var ganska intresant för jag vet inte ännuheller o han sov eller om han var vaken..
För jag låg vänd mot honom och ja var ganska så nära honom. Så svänger han sig på sidan och det verka som om han skulle ha velat lägga handen över mig men han kunde inte. oc så börjar han dåfta på mitt hår typ och så hör man typ så där smått stönande att ''Aaahh you smel so fucking good!'' Så där lite viskande så att int direkt alla skulle höra de... och ja ble ba att 'ööö' och hade ingen aning om vad jag skulle säga och efter ett tag så kom det ett stort leénde och så svängde han bort huvudet.. efter det så låg jag bara där på rygg och blev omkramad typ från båda hållena... Varmt var det..
Följande morgon sen så fick jag och Mr.R fara iväg relativt tidigt för att hinna till bussen.
På kvällen var jag till min faster i itis för att fira då hon fylde år. Och så förde vi hem Mr.R och sen så blev jag sjuk. Och nu sitter jag här. Ni har egentligen inte missat så mycke..
Men nu skall jag tillbaka och sova.. Hejdåå allihopa. Love ya all <3
Bye
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
