avis?

Nuförtiden hatar jag mig själv. Eller så känns de.. Jag vet inte vem jag e mera. Söker och söker men hittar inte mig. Funderade i bussen igår att de e ganska ironiskt. I början av att en vänskap med en nära vän tog slut så va de typ så att hon led av att vara med mig och jag led av att vara ifrån henne. Inte direkt men ni förstår vad jag menar. Aaah i miss those times befor... you know...

Nå till andra nyheter. En min kaveri (eller egentligen ganska många) som jag känner ha nu förlåvat sig. Inte nu alla tillika men jag kom ba att tänka på de. När e liksom rätt tid för att bli förlåvad? hur länge ska man ha varit tilsammans innan det? för ja har några som har förlovat sig innom bara några veckor av de i typ min ålder o typ det längsta vad jag hört om ha vari lite på ett halft år innan dom har förlåvat sig. Detta får mig att fundera på att e de fel på mig eller vad gör jag fel eller annorlunda? Eller e jag för omogen eller något? Visserligen jag vill ha den där ordentliga .. hmm.. sambandet mellan en person och veta att det är äkta och att det kommer att hålla innan ja skulle gå med på något sådant. Fast jag och Mr.R har varit tillsammans nu i exakt ett åroch jag vet int men på något sätt så längtar jag efter 'the big question' men på ett annat sätt så vill jag inte för då skulle det vara som en bekreftelse att min barndom verkligen e förbi. Och jag vet inte om jag är mogen nog för ett så stort ansvar...

Äääh forget it... De e ba så komplicerat.

Sen e jag avundsjuk på mina vänner som har varan och som är där för varann. Jag var en gång i tiden där för dem men nu så känns det bara som om ingen vill ha något att göra med mig. Om det är någon händelse eller fest så bjuder ingen dit mig men ingen säger häller hurdant det var och om de var kul och så.. Jag har inte varit på en girls night out på över ett år. Börjar sakta känna hur depressionen börjar komma upp till ytan. En kamrat i högstadie sade en gång att någondag kommer det gå såhär och jag kommer inte kunna leva med det utan troligen gö självmord eller nåt. Och de värsta e att hon har till störstadel rätt

Men jo nu ska ja gå och sova.
Kanske jag än en natt drömmer om allt som kunde varit...
Bye