What?

Saker och ting har helt klart förändrats sedan jag kom hem från nyland. Kände på mig genast jag gick in på skolan att det var annorlunda. Att träffa vissa personer igen var ju inte alls som jag tänkt mig, det fanns något konstigt i luften.. och efter det gick det bara downhill så att säga. Ingen aning vad som hänt.. men i allafall. nu tänker jag sluta sura och fundera i det. Öppnar en ny sida i mitt liv och skall komma förbi allt myskot. Man lär ju sig allti något av saker som händer, får väl försöka ta med mig något av detta då till framtiden. Maybe one day ill be a better person

Awkward...

Im starting to wonder. Is there maybe something wrong with me. I try my best to be a really good person but still I end up hurting people. I have to big a heart to do something about stuff in the beginning when it still wouldn't hurt that bad but instead i try to find some other way out from it so that none would get hurt but then again. Its me crying. In love songs and films its always 'follow your heart in what you do' but what if the heart wants to choose more than one way. Its always the same in films, but what about real life? Real life is harder than a movie. Its real people having real feelings.

Its not easy seeing some people. You get nervous, your heart starts beating really really fast. you can't breathe, even when the other one doesn't realize that you exist. Well okej. He did. But you screwed that up too...

Confused igen en gång

Ojnäääjjj.... Jag blir bara mer och mer confused och det leder till att jag börjar tvivla allt mer på mig själv. Självförtroendet sjunker och jag börjar allt mer vilja krypa ner i mitt eget skal. Varför kan inte saker bara vara svartvita och enkla? Hur lätt skulle inte allting vara om man inte hade några känslor? Eller om man bara skulle vara en känslolös bitch? Jag har allt för mycket som snyrrar i mitt huvud. Allt för mycket som skall göras. Allt för mycket som händer. Hur fan skall jag då få tid att veta vad jag själv egentigen vill? Blääh säger jag då bara. Förhoppningsvis kanske man börjar få lite lugn och ro och pusta ut då skolan äntligen tar slut snart och börjar få tid att faktist slå sig ned och fundera.

Från de ena till det andra.. Har hafft en massa med alla konserter och projekt nu ett tag  så har inte haft tid med något känns det som. Hade en gnska stor konsert här för ett par dagar sedan som gick helt jätte jätte bra :D ovanför är en bild från den, den var faktist jätte lyckad. Så är glad för den.

Och nu skall jag försöka sova en stund.. såååå jäkla trött efter allt, på allt...

Du vet inte vad du har före du mister det!

Varför måste goda saker ta slut för att man skall inse att det var det bästa som någonsin hänt en?

Syftar på mitt förhållande.. Här ha ja gått i ett tag och tvivlat på vad jag vill och så kommer den dagen då jag o killen gör slut. Varför?
Allt var så perfect, Vi hade närheten, kärleken, vi förstod varandra, vi va bästa vänner. Vi var mer. Men nu är det över. All härlighet, tryggheten, värmen. Bara för att jag tvivlar lite.

Kanske lika bra såhär? jag kan ju alltid försöka intala mig själv det. Fast jag vet att jag gett upp det ända bästa i mitt liv.

Förlåt! JAag älskar dej! Och jag har ingen jävla aning om vad jag håller på med

miss confused x2

Igen en gång är jag i en gråzon mellan vad hjärtat vill och vad huvudet vill. Jag vet inte vem jag skall tro på. Vem som vill rätt. Och då jag inte kan vara elak sårar jag bara mig själv. Något måste göras. Men vad kan man göra då man bor på ett ställe där närmaste ''sivilisation'' är typ 100 km ifrån. Om inte huvudet skulle vara med skulle jag definitivt följa mitt hjärta. Bara slänga in mig i situationen. Men då de inte går. Måste göra rätt med huvudet först. Åååååh vad jag hatar såna här situationer.

Men... Snart är det över, hoppas jag. And then I'll get what the heart desires (L)

Känner att jag lever i en självdestruktiv tid nujust. Jag förstör mej själv. Jag river mig i tusen bitar. Jag kommer tappa bort mig själv, och vem vet, kanske jag inte hittar mig själv igen.

Its Over...

Äntligen är allt med julen över. Alla jul konserter, jul stressen, jul maten.. jaa, allt.. Phew.. Men hey. I have survived. Med allt gott och ont så har jag faktist överlevt. Tack o lov. Ja är så lycklig över att jag inte gått under pressen utan bara tagit mig igenom skiten. Och nu är jag här. Och det är jag stolt över.

Julen gick bra. Firade med min mans familj i år så det blev en lugn ju för en gångs skull. Mellandagarna var vi hem till nyland och hälsade på min familj. Så var vi på en lyx-kryssning där vi skämde bort oss totalt, med champagne fler stjärniga måltider och kul hade vi. Bussen dagen efter var dock inte riktigt lika rolig. Nyår gick också lugnt. Så resten av mitt lov var chill. O sista onsdagen så var jag till PULLO Bästa platsen ever. Var dit med mina änglar och så hade jag flere andra sjukt bra vänner där. Det var faktist kul.

Och nu är jag tillbaks till skolan. Och allt är väl mer eller mindre sig likt, fast ändå käns det lite små udda att vara tillbaka. Saker har ändrat, det märker man tydligt. men ändå är det som om allt skulle vara sig lik.