miss confused

Jag vet inte vad jag skall göra. Vem jag skall lita på. Vem som förstår. Vem som vill veta. Finns det någon som bryr sig?
I mitt liv snurrar frågorna hit och dit om vart andra... JAg är för ung för att veta. Jag är för liten för att sitta fast. Känns klaustrofobiskt men tillika så jäkla härligt. Det är en complicerad situation. Vet inte vad jag vill göra, eller vad jag borde göra för den delen. Jag borde ta lite tid för mig och tänka lite. Få se vad jag gentligen vill. Om jag nu inte är för fucked up för att veta vad mitt hjärta vill. Vad jag borde göra.

magont

JA tror ja dör. Känner en känsla av pinsamhet, Ja blir blek som ett spöke. Min mage slår knut på knut. Jag vet inte vad jag skall säga. Jag glömmer allt för en stund. Jag vet inget. Får en känsla av att springa iväg och gråta. Vill inte se någon. Tala med någon. Knutarna i magen blir större och större. Jag blir närvös, börjar kallsvettas. Blir torr i munnen. Jag tror jag dör.


Så gick min konsert.. och så känns det att gå till skolan denna fredag...

Evening out

Ja så i lördast var jag på Irländsk afton och kollade lite på bl.a ett bänd från skolan och sen om jag skulle se några bekanta. Och visst träffade jag vänner, vilket alltid är kul. Då Aftonen tog slut gick vi över till alma, där ja träffade min 'syster' och några andra bekanta. Min kar träffade också några vänner så då alma stängde gick vi över till nightbird. Där han träffa en av sina bästa vänner,,, så vi var ju där till slut...

Mot slutet av kvällen bestämde jag mig för att, nä fan. nu ska jag sluta sitta och gå upp och dansa i stället. And Dance I did! Hade askul, o så kom min syster med mig och dansa. Aaah, kuul ^^ Vi ett skede var det bara jag och sis på dansgolvet, men det tog inte så jätte länge förrän småpojkar började flockas runtom oss. Så blev det dags för sista-dansen. Sis blev frågad av nån hon kände så hon gick ju o dansa med honom så jag tänkte att det börjar vara dags att gå. Då råkar en rätt söt ung kille (och jag vet vem det är typ så han e ju verkligen ung) ta mig i handen o presentera sig.

-Hejj jag heter ****** Vill du dansa?... Jag svarar ju såklart genom att säga vad jag heter och sade att nee, kanske inte denhär gången, tror inte karn min skulle tycka om det. Han kollar ledsamt på mig och typ stammar fram ett blygt okej. Ja svarar att vi skulle ta det en annan gång. Han log som solen typ och säger: -Jag respekterar dig!... Jag kollar på honnom och bara.. -Jaa okej?, tack, bra att veta... typ. Och så sa han att de va kul att ses, nästa gång sku vi ta sista dansen och vi ses igen.

Så hah! Im Freaky fucking beautifull, då tillome småpojkar kommer o glömmer va di sku säga :P

Nya tag

Höstlovet kom o gick. Och med höga förväntningar gick man till skolan på måndagen och inget var sej likt.. Hela veckan har varit mer eller mindre udda, och man frågar sig. Vad tänker vissa med? Folk kan int ändras på en vecka totalt. Eller? ja vet man kan ändras, men OMG, int nu på en vecka.... men nåjoo.. vi får ju se, kanske saker och ting börjar gå tillbaks nu sakta men säkert hoppas man,, Det är bara trisst att inte det är samma fiilis i skolan som veckan innan höstlovet. så hoppas det ändrar tillbaks.. Dessutom har vi ju snart keikka och ja tror nog att man kommer märka om vissa e mer eller mindre udda gemfört med första konserten... Men joo... Detta va nu bara ett snabbt-inlägg i ''text-meddelande''-stil... Vi får höras igen
Ha de braa

Höstlov

Jaa... Var ska ja börja... Egentligen borde jag inte börja alls men tja. Va ti vasa i söndast o hälssa på vänner. De va kul att vara tillbaks en kväll o va sej själv o ba rådda runt, saknar det smått nog.
Månda mårgon efter Pullo fick ja åka hem med en klasskamrat från skolan. Ja va kanske inte direkt pigg på måndagen i skolan. o för o va ärlig. De e kul o va i skolan såde smålulli?.. fast normal-tråkiga lektioner blir ju mer tråkiga :D
O så hade ja en pizza ja tugga på hela dagen...

Annars ha de väl vari typ en normal vecka.. vår lärare ha vari borta sen onsdan så vi ha haft lite udda lektioner :P men tjaa... ha nu vuri najjs.. Nu en vecka lov.. med Jobb.. o vad annat man nu kommer på

Nummer Ett

För 1 år sedan... Ohh var ska ja börja.. Minns det som igår.
Kvällen började på jobb. efteråt gick ja via affären efter nåt smått och hem för att vänta på min Älskling (dåvarande).. mså ringer två polare och vill ut o åka och de va typ 3 timmar före sören sku sluta så ja tänkte varför int. Vi for en sväng via abc då ja slu lägga i mer luft i ringarna. Och jag minns att jag då redan tänkte på att jag borde byta ringar...nåå, skit i de. hinner nog, tänkt man bara... Vi nå skede då efter en massa gånger med enter the ninja o vad allt vi nu lyssna på så fick min polare för sig att vi sku var o kör någo hans vägar. O ja fråga nu ännutill att e du nu heelt säker du känner till vägarna,.. O javisst gick ju hu bra som hellst... bara vvi sku haft 50km/h saktare fart... Efteråt va de ett enda rådd. Antar jag var smått i shock efter allt och minns bara hur sjukt jag hade och hur jag grät. Man hade dendär hemska känslan i magen. och då menar ja inte alla mina sprickor o det utan en såndä dålig känsla. I och för sig lättade det ju otroligt mycket att få en kram. En som bara höll om en och sade ''Det kommer bli bra. Vi kommer klara dethär''

En vecka sedan: Var det vasa by night. Såå härligt o träffa alla vänner igen så de går inte ens att beskriva.... Blev nu I o för sig head-knocka men de stör int på de sätte. Hade ju kul.

En dag sedan: Vi hade vår första skolkonsert igår också. Over all så var det jäkla bra stämmning och det var kul. Nästa konsert är om en månad nu.. Så dit o titta då bara!

WBN and everythinng else

tja var en verkligen intressant vecka förra veckan..

Onsdagen börja som en vanlig skoldag. Hade vissa lektioner o lite band o så vidare, Sedan kom jag och en kompis till mitt för att laga oss klara för Wasa By Night. Vi hade rätt bra fiilis o allt va bra som de va. I vasa drack vi åt oss en t-skjorta, shoppa lite (typ) och så for min kompis med sina kompisar och jag for och hälsa på mina vänner som hade förfest hemma vi Sörenas. De va så jäääkla härligt o träffa vännerna igen. så sjukt länge sedan sist. Vi något skede dock blev man head-knocka så nu ser man ut som om man sku va en ultimate-fighter.. Har lite suddig minnesbild just efter knocken men bortsett från det var det skit kul.. Att komma hem var dock ett ända råddas så det måste väl planeras bättre.. men jag kan väl inte säga att jag skulle ångra något. Fast ännu 5 dagar senare har jag blå och ont i näsan.. Har säkert spräckt de eller något...

Så va de torsda...

O sedan fredag...

Fredan skulle vi från skolan och kolla och lyssna på olika föreläsningar om musikbranchen och så vidare. De va rätt kul det också. Va på kaffe med två vänner och på en Nasu <3 <3 <3 ooo så gott... o så sluta dagen typ 7 eller nåt... På kvällen for jag o karn, hans brosha o brud och äta och sedan till D.O.M på en kall.

Lördan började vi tidigt. Ha verkligen fått en polare till.. Najs o ha en lite närmare man kan va ''roddot'' med. En massa föreläsningar, Bl.a av Redrama =) så vissa va helt intressanta. kvällen var jag till en Brudkompis i vasa och diskutera av mej lite över en kopp te =) kul o prata en massa nonsense med en annan brud. Så kom vi fram till Att kvinnor gör allt så mycke mer invecklat än vad det egentligen är.

Someone like you

''You made me believe we could have it all.
We lived a dream only we could carry out.
For a while we almost had it all.
It was only you and me and I felt soo good in your arms.
Holding me tightly I knew nothing could ever go wrong.
But i newer knew how wrong i was

Suddenly it all changed
Just like that we were no more
We had gone from knowing eachothers so well
to not recognizing eachothers at all
That was the end of us
Or thats what I thought....

Since the day I've been struggeling to find someone
Someone who could hold me the way you did
Someone to love and chare my pain with
Someone only for me

We went trough hell and we still loved each others.
I wanted to call you all those nights
Just to say how much I really care about you..
How much I miss you
I was afraid of loosing my heart again.
I could never forgive myself for getting hurt like that again

Now when we meet, you say all these nice things to me
Saying: I'll be here waiting for you whenever youre ready to come back to me!
that you would do whatever it takes to have me back.
Life means nothing without you.
And I'd like to go back to that to
Forget about everything else and crawl down in your arms
Come back to you and be with my someone...''


Nästa text som skulle bli en bra låttext. måste ändra om den lite kanske. men den e väl i stort sett färdig =)

Betalt Min Juice

<-- Bild från studion...
Nu har vi äntligen spelat in Paid My Dues, det gick inte så bra på sångfrånten kanske men överlag gick de hur bra som hellst. Hade även skolfotografering i dag, vilket var väl helt kul. men kändes som att det blev för mycket happenings för en dag. Vet inte riktigt vad jag skall skriva nu så får väl fortsätta en annan dag...

Music is the universal language of mankind

Vecka två på LaFo. Börjar äntligen kunna namnet på åtminståne bandmedlemmarna i mitt namn. Vår grupp har en jätte bra connection och vi kommer bra överrens och tja, de funkar bra!

Inspelningen förra veckan (Rolling in the deep) lät inte egentligen så dålig förutom att den passade kanske inte riktigt våra röster men helt ok trots allt. Denna vecka har vi fått två nya låtar Min låt Anastasia - Paid my dues och S. låt Duffy - Warwick avenue. Nästa vecka inspelning åter och måste medge att det låter såååååååå otrooligt mycke bättre då man har låtar som passar ens röst. Vi fick även ge in egna förslag på låtar och det kom nog många bra alternativ så vi får väl hoppas det kommer något kul att spela ^^

Ha även börjat ta gitarr lektioner så nu har jag som mål att åtminståne kunna kompa mig själv om ja nu inte kommer bli något proffs på ett år. Men man skall ju aldrig säga aldrig =) Vem vet vad det blir av mig ännu. Dm säger ju att man skall sikta på sjärnorna så når man målnen. Måste försöka lite hårdare då bara ^^

Music is what feelings sound like

Har gått en vecka i skolan nu. Har varit en 'full' vecka. Efter första dagen började vi redan spela och sjunga och på tredje dagen spelade vi redan in våra första två dagar. Så det går ganska snabbt frammåt. Men jag har ju träffat nya människor och jag vågar nästan säga att jag fått bra vänner nu redan (även om det nu bara gått en vecka)

Och i helgen hade vi villa avslutning (som det kallas häromkring) och vi var på stugan (Jag & älskling. Ronny, Tony, Tony (en stund), Linus & Minna) Och det var helt trevligt, skjöt lite raketer och prata och så vidare... Efteråt for vi in till staden och titta, där jag träffade Tim o Kekke (som det är såååååååååå länge sedan jag träffat) så det var helt kul. My sis var på jobb, och vi han fara hem före hon slutade så det var kinda sad :( skulle ha vari jätte kul att få va med alla tillika och ha kul. Men man kan väl inte få allt man vill..

Nu sitter man bara och tar det lugnt och kollar på lite tv under en fillt med min älskade <3 så I'll be seeing you!

Long time no see...

De tycks ha blivi ett tag nu åter sedan jag senast var in och skrev. De har hänt så mycke men ändå så lite. Känns som tiden rinner ut i sanden. Så som vissa känslor. Ha under sommaren hunnit vara hem till nyland men har ändå inte hunnit träffa familjen. Då tiden inte räcker till.

Vi va med älskling o tältta i Nyland, hälssa på vänner o bekanta, gjorde de ena o de andra. Vi planerade inget utan en dag bara stack vi... Satte åss i bilen och for ner.

Mina inträdesprov ha vari o fari. o nu vet jag att i höst kommer det bli Musiklinjen i en mer privatskola och i nästa höst blir det informationsteknig med grunden på ekonomi. Så saker börjar väl klarna i sakta men säkert. Har även jobbat halva sommaren på expert och känner mig vissa dagar som en nörd då man märker att man kan ju dehär...

Bara skolorna börjar ska ja försöka att börja uppdatera här också lite oftare

Peace

Girls night < 3

Tjejj-kväll är temat. En kväll där man kan ta en par drinkar, färga hår, laga naglarna, prata smink)laga sig fin, snacka en massa skiit och bara ha kul.

Only problem.

Jag är inte inbjuden

Planer

''Allt e färdigt planerat. Vi har fastslagit ett datum, Jag har min klänning. Den e bara föör juvlig, Vit elegant fluffig klänning med ett råsa band runt midjan, den e så juuvlig < 3 men enough om det. De kommer va på sensommaren och Gulle kommer vara såå stiilig i sin kostym. Min pappa kommer inte slippa dit så T's farbror kommer följa mig ner. Moster kommer vara min ''brudtärna'' och T kommer att ha R&K. De kommer inte vara så jätte många där, bara släkten o närmaste vännerna typ. Jin... ha lovat laga mitt hår så ja kommer säkert vara ganska fin, hoppas jag. Mamma har varit med och hjälpa planera så som även K&A så allt börjar väl vara på slutrakan, inte så länge kvar och tiden bara rusar fram så snart kommer det vara över och så kommer vardagen igen. Men tills dess får man ju alltid drömma om hur det kommer gå. Har inte så mycket kvar att göra och då jag ser klänningen börjar det pirra i magen och ett litet lénde smyger fram på mina läppar'' Och i och med detta vaknade jag med ett lénde som aldrig förr. Det kändes så äkta. Tankarna var äkta, känslorna var äkta. Det kommer vara drömmen

Who needs friends anyways?

Känner mig så ensam ibland. En tryckande tomhet. Ingen att prata med, ingen som förstår. Förståss, jag har ju kar. Men vänner då? joo jag har dem då ja e ut o råkar träffa någon men annars känns det nästan som att ingen vill ha kontakt med mig... E de som typ något fel på mig eller något? Då ingen aldrig har tid eller orkar ta kontakt? Kanske jag e en av di där lite mindre viktiga? En av dem som man kan umgås med då man råkar se dem men inte annars? eller?? Känns som man bara skulle känna en person för tilfället, endast en person som orkar med en.

O de e väl klart man blir negativ då allt man gör e endera sitter innanför 4 väggar utan någon kontakt med omvärlden. Min kontakt med folk går igenom Thomas. E som om jag inte skulle existera för någon annan än honnom. O ja e nu lycklig att jag finns i hans ögon ens <3 <3 men saknar o ha vänner... Kontakt med vänner

Mardrömmar..

Jag var på bio med min kompis Henrik och kolla på transformers. Där fanns även andra mina bekanta men ja var nu huvudsakligen med Henrik. Efter filmen gick jag in i en free moove. Alltså, en film som e gratis som man får fara in o se o fara ut när man vill.. fastnade inte för filmen men det hände något konstigt åt personerna där. De blev som 'människohungriga'... Jag blev i panik och hoppade in i bilen o körde hem. Jag berättade allt åt Thomas men han tyckte bara jag var knäpp då jag berättade att vi måste fly. Och så var han mer störd på att jag hade varit på bio med en polare o inte med honnom. Nästa jag vet e jag i ett rum på flygfältet tror ja? där fanns massor av skåp och ett par andra människor också. Vi hörde något ljud utanför dörren och vi gömde oss. Jag gömde mig i ett skåp med en kar som viskade ' blir du biten, blir du en av dem ' Han glodde fram och försökte urskilja hur många som var därute. Överallt hördes skrik och ett djupt ''morras'' som de här ''zombierna'' släppte ur sig. Till min schock märkte jag att jag blödde från benet och behövde åka till ett sjukhus. Jag smög mig ut och lyckades. jag hoppade in med första bästa bil och bad dem köra mig till sjukhuset. Vi var förföljda av 2 bilar men vi slapp ifrån dem på motorvägen. Sjukhuset var fullt men jag fick mitt sår sytt och Thomas hämtade mig därifrån. Vi stack iväg till en typ strandstuga. 'De' fanns överallt nu jag kände hur mitt hjärta slog. Jag visste att vilken stund som hellst kan de slippa in genom dörren oxh då var ända flyktvägen att hoppa ner för balkongen. Thomas sade till mig att plocka ihop något smått som jag vill spara typ foto eller något. Jag kollade igenom en låda med foton men hittade inte direkt något. Han lade på stereon på full volym och jag funderade vad faan han håller på med. Han trodde han skulle skrämma i väg den.. Det började skramla mot dörren. de slog in den och in kom kungen av alla ''zombier'' jag vor så skrämd så jag bara hoppade ner för balkongen på stranden och lade mig under ett bord vi väggen. jag såg några andra också som gömt sig... Jag hörde hur Thomas ropade att jag skulle springa....

Nästa jag vet är det tyst. mitt hjärta slår så hårt så det tar sjukt. Jag vaknade, hade andningssvårigheter och hjärtat bara pumpade... Jag såg mot sidan och tänkte tyst för mig själv om jag borde väcka honom. Men då började luften gå igen och sakta men säkert lungnade sig även mitt hjärta..

Snart...

Har svårt att tro att det snart redan gått 20 år. Kan knappt tro att et år gått så fort som det gjort.. usch.. Känns helt som det var igår jah träffade gullet och nu redan flyttar vi ilag. Ja vet inte om jag gör rätt eller fel med det men får hoppas magkännslan stämmer. Ännsålänge har det ju nog fungerat ilag men man kan väl aldrig vara säker på vad som händer? Ja tror sommaren kommer vara rätt skön. Och vem vet vad sommaren för med sig. Och hösten? vart på världen kommer jag hamna? tål förhållandet det?

GAAH!!!

Känns som om jag skulle drunkna! Jag har såå mycke på hjärtat men ingen som lyssnar o ingen som förstår mig. Känner mig inlåst. Väggarna hoppar på mig och min enda ''kamrat'' e min dator. Ja måste göra något. Men vad?

sommar o soliga dagar

Tja snart är den här får man hoppas. Vårsolen värmer så skönt då jag sitter på terassen och funderar på min framtid. Om en månad e jag 20. Halvvägs till 40... usch,... Är inte redo att växa upp ännu. Men tillika funderar jag, jag har ju i princip vuxit upp redan? jag är en stor flicka, jag har egna känslor och jag klarar mig i princip helt själv. Enda jag då egentligen är rädd för är att göra livsviktiga val. välja min framtid. Vad vill jag egentligen? Jag tvivlar på att någon 20 åring vet redan nu med säkerhet hur hans/hennes framtid kommer se ut. Antar att man får väl bara hoppas man väljer rätt. Har ju ännu tid att välja fel, och ångra mig. Hoppas jag.

Livet i vasa då? jaa-a du. Spenderar inte så mycket tid där nåmer då det känns som att jag inte hör in där nåmer. Folk har blivit allmänt konstiga och jag pratar sällan mer med di jag kallade mina vänner ännu för ett tag sedan. Allting ändrades så fort. Och nu så vet jag ej mer hur saker skall eller skulle borde vara. Allt är ett ända flumm om du förstår va ja menar?I just dont belong anymore. Och efter förra gången i vasa då ja var till pullo var min pojkvän it så förtjust i tanken nåmer att låta mig fara ensam nånstans med tanke på va som händ... va ju inte ensam men måste medge att vi höll inte så bra koll på gänget den gången. O ärligt sagt vi ha bara blivi sämre och sämre på det. Allt gick så bra i höstast men nu.. ojj ojj...

Med kärleken i lappfjärd går allt bra =) känner mig lite instängd ibland men antar det är helt normalt med tanke på att ja ändå inte känner så många här och har ju inte ens ett arbete. Vi ha diskutera mycket om dethär med att vi borde flytta ihop då ja inte har någon inkomst så jag skulle klara mig. Får ju inte ens stöd till hyran nu så de går ganska skit på den ekonomiska fronten...

Sitter och funderar på min framtid för tillfället. Vad jag skulle vela studera och hur det kommer att gå i mitt förhållande då jag fått en studieplats... Finns såå mycket i mina tankar nujust så e helt råddig... Men tur så har man en stödande person som går igenom allt med en =)

sorg...

Det är värre än hud-canser. Det kommer alltid finnas där. Ärren kommer aldrig försvinna. Är märkt för livet.

Dilemma

Jag har ett problem, ett ganska stort problem egentligen... Det gäller att flytta och pengar. Har inte råd med min hyra inne i vasa. Och jag kunde flytta till Lappfjärd o bo med en hyra som e typ 1/4del av min nuvarande hyra. Skulle jag hitta ett jobb kanske jag skulle kunna ha råd med lägenheten men då jag har verken tillräckligt med skolning eller arbetskraft så vill ingen direkt ens tänka på saken... Och jag skulle ju nog slippa till vasa och hälsa på mina polare lite nu som då även om jag bodde i lappfjärd men som sagt, det är ändå bekvämt med en egen lägenhet... Angst va jobbigt :S

Stop Giving Me Weird Signs

Jag vet inte om det bara är jag som börjar få nåt allment fel och jag inbillar mig eller om det verkligen stämmer... Runtom överallt finns täcken om att skaffa barn, bebisar familjeökning och förlovningar o saker... O inte för det, var med Thomas på 30 års kalas i helgen o han va så gullig med en liten flicka som va på kalaset så man blev riktigt varm innombords< 3 Han va så gulli. O ja e så rädd för o va typ gravid eller nåt... De e typ omöjligt, men misstag händer... Och så e jag rädd för att förstöra allt.. Jag antar man inte skall tänka för mycket utan bara hänga med typ men jag kan inte rå för det... Jag är väl inte enda bruden i världen som stressar över små saker? Eller egentligen e dom väl inte så små men i allafall...

Ha börja kolla på skolor redan och verkar nog som att jag far tillbaks till helsingfors o studera juridik eller då eventuellt företagsekonomi. Mycket att läsa men absolut värt det... Klart kommer ju sakna vissa peroner här uppe men det kan jag inte göra något åt. Det är väl tid att gå vidare och börja se runt vad framtiden för med sig.

A-T-T-I-T-U-D-E

Stal en polares ord. O tänker börj följ de själv. HAH!!! Attitude kommer vara min nya levnadsstil. Ska börj skita i allt som gör mig illa och leva livet som en gudinna! Jag vet jag ser bra ut och tänker inte låta någon kar förstöra mig. De får vara nog med det!!! Jag är trött på att helatiden bli sårad. Jag vill inte gå omkring och vara deppig helatiden! Jag vet att detta är säkert bara all talk men jag skall verkligen försöka bli bättre. Ja vill ju inte ge upp vissa men då vissa gett upp på mig för länge sedan börjar det väl nog vara dags att gå vidare och börja om... Hatar hur jag är all talk typ. Men jag FÖRSÖKER!!!

Blääh...

Känns mer eller mindre som om världen skulle gå under igen. Omöjligt att hålla alla nöjda. Jag kan inte... Vill inte vara här nåmer. Känns som att min närvaro bara förstör saker...

Som en kar sade åt mig en gång : Jos rakastaa oikeasti jotain niin se ei kuole siis tunteet ei katoa ikinä. Ei ainakaan oikeat.

Me andra ord. Äkta kärlek dör alldrig. Och lite så känns det ju nog. Oberoende hur mycke smärta den kärleken kan föra med sig. Den finns alltid där. Kommer säkert alltid finnas där.

O usch fy faan vad jag är emo nu igen :/

Painfull truth

I regret nothing. It do it all ower again. And Id probably do the same mistakes over and over again. I love the feeling i get in my stomache everytime i think of all those good times with you. I miss them. And from time to time we have experienced those again. Id love for them to last forever. All the good things with you feel like heaven. When im with you I feel special, I feel chosen! But then you break me down and put me in hell again. Im not sure I can go through this pain again. Last time it nearly killed me. I feel so dead insed without you. I need you.

DUDE! Wake up and understand. I LOVE YOU!!!

Alcohol

Det är faktist sant att man blir mer öppen o pratar ut ordentligt då man är full. Egentligen är det en bra sak, man kan ju se det som en sorts terapi, men de e ju också tillika lite synd för dem som hamnar lyssna på en och ens problem.

En bra kompis sade till mig igår : Du är för snäll för ditt eget bästa!

Och nu har jag suttit och funderat på det och försöka komma underfun med vad han egentligen menade med det. Jag tror jag börjar förstå vad han menade med det. Jag strävar efter att hålla alla glada och hjälpa till där jag kan. Men hur är det med mig? Sen när jag inte kan mer. Då mina krafter inte räcker till? En människa kan bara tåla en viss mängd psykisk smärta före de blir ''knäpp''... Tänk om jag kommer bli knäpp? Okej, mer än vad jag redan är? Jag kan ju inte hålla alla glada och nöjda. Det är omöjligt. Men ändå strävar man efter det och så blir man förkrossad då det misslyckas.

Har märkt att då jag själv är råddig (Vilket inte har varit så många gånger ännu men i allafall) finns det bara en sak jag vill. Och detta kan vara jobbigt, eller okej, jag vet det är jobbigt för mina vänner. För nog vet jag också att jag är jobbig. Börjar själv tillome få leidon på mig. Men jag är tacksam för mina vänner <3 och att vissa av di kan man faktist lita på o att de också vill att jag skall vara glad. Det gläder mig att de verkligen försöker. Utan mina vänner skulle jag säkert vara long lost in space typ.. Så kära ni om ni läser detta. Jag älskar er jätte mycket och jag har ingen aning vad jag skulle ta mig till om inte ni fanns till i min värld <3 O speciellt min syster <3 E nog bästa 'systern' i världen :)

Spendera inte livet med att försöka få tillbaks det du gick miste om

there's a moment in time
and it's stuck in my mind
way back when we were just kids
cuz your eyes told the tale
of an act of betrayal
i knew that somebody did
oh waves of time
seem to wash away the scenes of our crimes
for you this never ends
can you stay strong
can you go on
a rose that wont bloom
winters kept you
don't waste your whole life trying to get back what was taken away
though the marks on your dress have been neatly repressed
i knew that something was wrong
and i shoulda spoke out
and i'm so sorry now
i didn't know cuz we were so young
oh clouds of time seem to rain on innocence left behind
don't waste your whole life trying to get back what was taken away
oh clouds of time seem to rain on innocence left behind
and never goes away
don't waste your whole life trying to get back what was taken away

Budskapet i låten är bara så bra och man borde följa det, men ändå håller man på försöka och försöka och vill inte ge upp. Vill bara saker skall vara som dom brukade vara.
Can you stay strong (Nää, ja tvivlar på det. Vid något skede bryter även den starkaste personen ihop)
can you go on (Svårt att gå vidare då man sitter kvar i drömmen)
Kristy are you doing okay
a rose that wont bloom
winters kept you
don't waste your whole life trying t get back what was taken away

Klart jag saknar saker som dom var. Och jag skulle mer än gärna gå tillbaka. En stor del i mig säger att jag skall skita i allt och bara se frammåt. Och en annan stor del, mitt hjärta, vet inte vad det vill. Jag vet inte vad jag vill... Och om jag inte vet det. Vem skall då veta? I need a closure....

käääärleeeeeek....

Har hittat mig själv en ny-gammal förkärlek för Uno Svenningsson. Minns då jag var yngre och lyssnade första gången till hans skivor, Jag kunde inte sluta lyssna. Jag var sold, direkt. Och nu då jag hittade hans skivor igen kan jag inte sluta tänka att kanske han känner mig? kanske skrev han min framtid? Känner så igen mig själv i hans låtar. Speciellt vissa. Och andra låtar e bara så härliga så man skulle nästan vela fälla en tår. Får såå fjärilar i magen av att lyssna till honom...

Han har sååå många ljuvliga låtar som t.ex evigt unga, under ytand, om du bara visste. Och såklart denna:

Tid att gå vidare
Ser ut genom mitt fönster
Där regnet gjort allting vått
Och jag hör en sång om kärlek någonstans
Gryningen lovar en ny dag
Bara en skugga av ensamhet finns kvar
Allting kan förändras, men man vill inte förstå
Livet skiftar under åren som går
Vad är det jag önskar se?
Utanför står sanningen och ler

Har många gånger känt, denna rädsla för
Att bryta upp och tvingas vidare igen
Men nu vet jag vad jag vill och vad jag ska
Det finns inga frågor kvar
En behaglig känsla fyller mig
Det jag behöver bär jag inom mig

Ja så vände vinden
Allt dunkelt blev till ljus
Jag kunde fånga min dag igen
Ja, jag vet nu att det finns så mycket mer
Som mina ögon inte kan se
Här finns ingen rädsla, ingen bitterhet
Doften av frihet ger mig strykan tillbaks
Och min ande är fri
Jag skall låta mina fötter trampa en ny stig
En helt ny stig

Den saknad jag kände förut är bara ett minne nu

Det är tid att gå vidare
- det är tid att börja om


<3 <3

Envy

Avundsjuka. En av de sju dödssynderna. Frågar ni mig är det säkert det värsta av dem alla. Det finns ju som sagt : Högmod Girighet Vällust Frosseri Vrede Lättja och såklart Avund...
Avund förgiftar vårt dagliga liv. Även bibeln säger: avund är roten till allt ont. Avund förgiftar livet för många medmänniskor, avundsjuka kan föranleda mord och är en av människans allra sämsta egenskaper. Liksom svartsjuka, ilska och hat räknas även avundsjuka till de negativa känslor, som vi alla redan upplevt någon gång eller kanske rentav smärtsamt genomlidit.

Att försöka få en annan avundsjuk behöver inte alltid vara så svårt. Men varför vill man egentligen det. Är det för att man själv lider av avund? Eller ett stort begär om att personen ifråga skall märka en? Är man kanske snål efter känslan att vara omfamnad? Oberoende vad det en är, kan det gå totalt fel. Det man själv försökte med ''blew up in my face'' kan man väl nästan säga för att förklara det bäst.

Från en sak till en annan.. Det är inte som att situationen inte skulle vara elt bra som den är, men den är inte densamma som jag planerat. Inte densamma som jag så hårt kämpade för. Inte densamma jag fortfarande lustar efter.

Men vad kan man. Livet går tydligen inte alltid så som man hoppats. Men kanske det ännu någon dag med god tur gör det

What would MacGyver do?

I den tuffa värld vi lever i idag finns det bara en man med lösningen till alla problem. MacGyver! Har du problem med något tänk då såhär, Vad hade MacGyver gjort nu? Han brukar ju klara sig ur alla knep med lite tuggummi, en hårnål o lite tejp o kanske ett snöre. Gäller kunna förutse vad som händer då du gör en viss sak. Försöka vara smart. Det finns alltid en lösning på allt. Även om den är väldigt simpel eller lite svårare. Sak samma. Det finns en!

White flag...

I know you think that I shouldn't still love you,
Or tell you that.
But if I didn't say it, well I'd still have felt it
where's the sense in that?

I promise I'm not trying to make your life harder
Or return to where we were

I will go down with this ship
And I won't put my hands up and surrender
There will be no white flag above my door
I'm in love and always will be

I know I left too much mess and
destruction to come back again
And I caused nothing but trouble
I understand if you can't talk to me again
And if you live by the rules of "it's over"
then I'm sure that that makes sense

And when we meet
Which I'm sure we will
All that was there
Will be there still
I'll let it pass
And hold my tongue
And you will think
That I've moved on....

I will go down with this ship
And I won't put my hands up and surrender
There will be no white flag above my door
I'm in love and always will be

En min ''may I say'' bästa polare även känd som My sis berätta att hon tänker alltid på mig då hon hör denhe låten och med närmare eftertanke och då man börjar läsa igenom lyriken så känner ja faktist igen mig själv till en stor del... Jag är väl nog ganska envis då de kommer till mina känslor tror ja. De tar länge att komma över vissa känslor.. Men dom säger ju att kärlek är som krig. Glöder upp snabbt men är faan så svårt att släcka.

Var det en dröm...

Your defenses were on high
Your walls built deep inside
Yeah I'm a selfish bastard
But at least I'm not alone
My intentions never change
What I wanted stays the same
And I know what I should do
it's time to set myself on fire
Was it a dream?
Is this the only evidence that proves it
A photograph of you and I
Your reflection I've erased
Like a thousand burned out yesterdays
Believe me when I say goodbye forever
Is for good
Was it a dream?
Is this the only evidence that proves it
A photograph of you and I
A photograph of you and I... in love...

30 seconds to mars förklara saker såå mycke bättre än jag till en viss del. Jag känner mig också som en jävel som int vill ge upp utan riva ner dina murar o gå tillbaks till hur det var. Finns en jävla massa minnen som man inte vill ge upp utan leva om. Vissa saker är aldrig lätta. men jag vet att skulle det gälla, skulle jag lämna allt jag har för att få vara med om samma igen. Jag vill veta vad jag skall göra. Hur jag skall göra... Snälla ge mig ett täcken...

konstiga drömmar

Alla har säkert haft dendär känslan om att när man vaknat och haft en skit härlig dröm så vill man somna om igen och fortsätta drömma. Men tja.. Inatt hade jag igen en väldigt underlig dröm. Skulle vara intressant med en drömtydnings bok...

''Jag var ute och gå med ett par vänner och vi hade gått kanska långt. Mittiallt kommer en tant körande vääldigt nära och vi hicksna till o började gapskratta åt den gamla tanten som säkert inte sett oss. Efter ett tag kommer vi till en järnvägsbro och där kommer ett tåg. Men man hör bara gnisslet av bromsarna och mittiallt är tåget utanför banan och hänger ner för bron. Platsen fylls skitsnabbt med brandmän och brandbilar och så är det en hund som får upp tåget tillbaks på spåren. Jag och mina vänner går under bron som tydligen fick någo vattenrörsskador så vi blev genomdränkta då vi gick där. På andra sidan bron var det full festival pågångs. Jag tittar bakåt och en vit bil slirar fram igenom vattnet. bilen saktar in och jag ser en bekant person bakom ratten jag vinkar åt honom och han far iväg och parkera. Jag och mina vänner står och ser på bandet som spelar. Ljudet är skithögt och jag vet inte vad de sjunger. Plötsligt tar någon mig på axeln och jag hör en bekant röst säga ''Come with me if you want to live'' Jag svängde mig om och fick världens kyss, blev knäsvag ock visste inte hur jag skulle vara. När jag öppnade ögonen igen var det Mr.S som stod där och förklarade sin kärlek och hur korkad han hade varit... mina vänner drog snabbt efter det bort mig och jag fick syn på Thomas. Han kom emot mig i slowmotion o såg assnygg ut då han gick i solskenet. Vi gick o satt oss i ett bord för att lyssna på bandet och så börja jag fundera när jag hunnit bränna mig då det just hade blivit vår. Thomas ser mog djupt i ögonen, tar min hand...'' och där vaknade jag.

Tja som ni säkert anar så vaknade jag som ett frågetäcken o bara whaaaaaaat???? Önskar jag hade en bok där man kunde söka upp saker och ting och se vad de egentligen symboliserar eller är det bara en extremt random dröm? Tja nog om det. Nu skall jag börja min dag. Ses igen :P

En vanlig dag?

Vad har hänt i dag? För vissa har det varit en glädjens dag, andra sorgens. Någon har upptäckt något nytt. Någon kanske har förälskat sig i någon och en annan kan ha fått sitt hjärta krossat. Vissa par kanske har en mysig stund i soffan medan andra par har världens gräl. För vissa var i dag sista dagen på jorden och för andra första dagen. Man kan väl lugnt säga att livet har sina upp och ned gångar men man skall inte bli och grubbla på saker för länge.

I dag är det exakt 5 månader sedan jag föll för en viss person. Allt var underbart, han var underbar men han slet ut mitt hjärta. Förstörde mig lika snabbt som en fluga som slår emot vindrutan på bilen då du kör. Och minst lika smärtsamt. Men vi hade dock många härliga stunder, ärligt sagt allt var härligt och underbart, ända tills den där ena dagen. Dagen världen ändrade 180. Himmelriket hade blivit ett helvete. Allt var förlorat. Det var slutet. Det var dags för mig att ge upp hoppet och gå vidare men han stannade kvar i mitt hjärta. Det lilla som fanns kvar av det efter att han hade förstört det.

Det possitiva är. även om mina känslor för honnom fortfarande är kvar och väldigt starka. Och jag skulle göra vad som hellst för en dag till med honnom så tror jag att jag börjar klara mig...

Så kan jag lungt säga att detta är första dagen av resten v mitt liv

Vad håller jag på med?

Har ni nånsin fundera på hur mycket folk frågar en egentligen? Träffar du någon ny, ser släkten efter en lång period, träffar en gammal polare etc.. Hur går det nuförtiden? Vad håller du på med? Vad studerar du? Hu går det med familjen? nog har du väl någon redan? and so on and on... Men är det verkligen nödvändigt att fråga dessa frågor? Hur är det om du inte ha ett svar på dem? som t.ex. jag. Frågar nån mig vad jag studerar nuförtiden så svarar jag inget, följt av en ny fråga; men vad jobbar du med då? -''Joo, eh. Inget...'' O sedan :Vad håller du på med då?

Jaa-a. Vad gör jag egentligen? Jag har planer för att börja studera i nästa höst. Jag söker jobb(psst. Finns de idér så hör av er). Jag hjälper till hos min mormor men det hjälper inte min ekonomi något då jag jobbar och jobbar men får ingen inkomst från det. Har haft för mycke inkomster/egendom FÖRRA ÅRET för att få något stöd vilket lämnar mig med : Jag gör inget, har inga inkomster. Lever på min pojkvän och försöker ''utnyttja'' allt o alla jag kan? öööööööh... jooo eller o sen inte..

Jag vill klara mig själv. Vill klara mig utan hjälp av andra. Klart jag behöver vännernas stöd emotionellt men vill inte behöva hjälp då det kommer till ekonomien. Har klarat mig relativt bra ett tag nu. Men nu håller det på rasar ihop igen.

Note to self: HITT ETT JOBB DÄR DU FÅR BETALT

Normalvikt? Skönhetsideal?

Enligt BMI eller Body Mass Index som det egentligen heter så skulle jag vara ÖVERVIKTIG??? WTF? BMI räknas på så sätt att du tar och anger relationen mellan vikt och längd enligt beräkningen kroppsvikt i kilogram dividerat med kroppslängden i meter i kvadrat. En person som väger 75 kg och är 1,80 m lång har alltså BMI: 23. Det hälsosamma BMI skall ligga på 18-25. MITT ligger på 26,5. Och då räknas jag som överviktig??! Då jag ser mig själv i spegeln ser jag inte mig själv som tjock. JAg ser mig som en ung vacker kvinna med fina former. Betyder detta då att för att vara hälsosam måste man gå runt som en pinne? Ser man från den synvinkeln som modeller har skall man ha 120 bort från längden och för en normal då 110. och redan där sket det sig, jag är ju 176 lång, Skulle jag väga 66.. O då e ja ju verkligen ute och seglar. Hur sjukt smal skulle man inte vara då? Nääh Kan bara säga att dagens mått om vad som är hälsosamt och vackert är helt från röven. Jag menar, blir jag nu ful då jag räknas som överviktig? Jag tycker det viktigaste är att man är nöjd med sig själv oberoende vad nå mätningsystem säger.

Så för er alla kvinnor därute som läser detta! Skit i vad det står på ett papper om skönhetsidealer och så. Du är precis så vacker som du själv tycker du är. Låt inte någon tycka något annat. I slutet av dagen är det ändå upp till var och en själv :)

Peace out

I told myself I wouldn't miss you...

Jag tror han inte kan göra så mycket bättre än jag. Efter alla lögner han fick mig att tro. Skuldkänslorna slog in och jag började se. Där jag sovit, där du legat och tittat på mig då jag sov, fjärilarna snurrar ännu i magen av tanken på din berörning. Dina läppar emot mina. Men inget av det kommer tillbaka. Jag har försökt intala mig själv att jag inte skall sakna dig, att jag är för bra för dig. Men så kommer jag ihåg alla ljuva stunder med dig. Dina omfamnande trygga armar man lätt somnade i. Kännslan man hade varje gång du såg på mig. Men jag anser du behöver höra detta. Jag förtjänar sååå mycket bättre än du.. Du förstörde mig. Du slet ut mitt hjärta och kastade iväg det som om du aldrig hade brytt dig.

Nu då jag ligger ensam i min kalla säng önskar jag fortfarande att du skulle ligga brevid mig. Att det aldrig hade ändrats. Att det aldrig tagit slut. Jag kan inte lotsas som att jag inte skulle ha känslor för dig nåmer. Kommer alltid ha. Vi kom aldrig till ett slut, det bara blev som det blev. Om det finns ett minne jag aldrig vill glömma så är det minnet om dig. Minnet om hur du stal mitt hjärta, fick mig att hoppas, Drömma...

Vad jag har innom mig. Allt jag andades för ett tag var du, hoppet om dig och mig. Jag kan inte ännuheller tro att det verkligen är över. Alla nätter jag gråtit och önskat. Det bara fortsatte glida från mitt gräpp. Trodde det skulle driva mig till vansinne.

Tack o lov fann jag en bit av ljus i mitt liv igen. Före de var försent. Du hade vänt mig ryggen, givit upp. Jag orkade inte hålla mig kvar nåmer. Så jag gav upp.Men du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Tror inte jag någonsin kommer att komma över dig. Ärligt sagt vill jag inte. Men jag är trots allt glad vi kan prata igen. Det betyder mycket.

Distant, so far, destiny is selecting me
I can't be strong, life is disconnecting me

<3