Känns mer eller mindre som om världen skulle gå under igen. Omöjligt att hålla alla nöjda. Jag kan inte... Vill inte vara här nåmer. Känns som att min närvaro bara förstör saker...
Som en kar sade åt mig en gång : Jos rakastaa oikeasti jotain niin se ei kuole siis tunteet ei katoa ikinä. Ei ainakaan oikeat.
Me andra ord. Äkta kärlek dör alldrig. Och lite så känns det ju nog. Oberoende hur mycke smärta den kärleken kan föra med sig. Den finns alltid där. Kommer säkert alltid finnas där.
O usch fy faan vad jag är emo nu igen :/
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar