Alcohol

Det är faktist sant att man blir mer öppen o pratar ut ordentligt då man är full. Egentligen är det en bra sak, man kan ju se det som en sorts terapi, men de e ju också tillika lite synd för dem som hamnar lyssna på en och ens problem.

En bra kompis sade till mig igår : Du är för snäll för ditt eget bästa!

Och nu har jag suttit och funderat på det och försöka komma underfun med vad han egentligen menade med det. Jag tror jag börjar förstå vad han menade med det. Jag strävar efter att hålla alla glada och hjälpa till där jag kan. Men hur är det med mig? Sen när jag inte kan mer. Då mina krafter inte räcker till? En människa kan bara tåla en viss mängd psykisk smärta före de blir ''knäpp''... Tänk om jag kommer bli knäpp? Okej, mer än vad jag redan är? Jag kan ju inte hålla alla glada och nöjda. Det är omöjligt. Men ändå strävar man efter det och så blir man förkrossad då det misslyckas.

Har märkt att då jag själv är råddig (Vilket inte har varit så många gånger ännu men i allafall) finns det bara en sak jag vill. Och detta kan vara jobbigt, eller okej, jag vet det är jobbigt för mina vänner. För nog vet jag också att jag är jobbig. Börjar själv tillome få leidon på mig. Men jag är tacksam för mina vänner <3 och att vissa av di kan man faktist lita på o att de också vill att jag skall vara glad. Det gläder mig att de verkligen försöker. Utan mina vänner skulle jag säkert vara long lost in space typ.. Så kära ni om ni läser detta. Jag älskar er jätte mycket och jag har ingen aning vad jag skulle ta mig till om inte ni fanns till i min värld <3 O speciellt min syster <3 E nog bästa 'systern' i världen :)