Fettoo!!!

Jag kollade igår en dokumentär ffrån england om anorexi och där fanns de som ville ha det, de som hade det och de som ville slippa av med det. De pratade om deras tankar, dieter och allt världens annat. Det värsta var att oberoende hur smala ''och fula'' de var så fick jag känslan av att vara som dem. Jag säger inte att jag skulle vila lida av ana' men deras tankesätt e på något sätt ändå lik min. Har kollat upp flere pro-ana sidor i dag och olika thinspiration grejjer. Och jag vet att det är sjukt. Men dom har en pojnt. Varför inte vara smal och typ sedd än fet och bortglömd? Som dom sa, Det verkar så lätt att bara teste på det och tänka att nä men int tänker ja nu hålla på me de nå länge att bara tills dess att jag kommer till mitt mål... De bästa e, Man kan få stöd av andra på dessa sidor. Ingen förstår om int den själv har varit med om dessa saker... Nu när jag ser på bilder från tiden då jag var översmal så älskar jag mitt utseende då och så jämförde jag med en bild som jag tog på fredan (gamlasdanssen) och fan vilket svin jag är.. Jag förstår inte helt hur jag kan ha en så söt pojkvän med tanke på hur jag ser ut. Okej jag har ju trots allt tappat nästan 20kg men ändå. 20 till skulle verkligen inte skada..