Mycket snart... :(

Hejssan. Här e jag igen... Funderar över hur snabbt årena egentligen går och tiden överlag, det är helt hämskt.. Snrt e jag 18 det är inte ens två veckor kvar. Hade tänkt om jag skulle fråga alla vänner i H:Fors om de skulle vilja komma med ut och göra något speciellt men jag tror ändå ingen typ skulle komma, eller i allafall inte dom jag skulle hoppas mest på :( Men troligtvis blir det så som de va förra året att ingen kom ihåg mig typ. Så det blev inge 'födelsedag' i o försig så jag blev ju äldre men jag fick inte fira det med mina vänner...Blääh.. det var nästan min värsta födelsedag. Jag skulle bara önska att jag blev typ 16 igen eler kanske 15.. men okej. 18 e bra då får jag göra saker, kanske. Saknas bara någon att göra det med. Jag menar Mr.R e säkert inte så lycklig över att komma med ut och så. kanske en gång eller så men int nu nåt mer.. I just want a girls night out. Like one of those we used to have back in highschool and on the first grade of this school..
Men joo. jag kommer säkert aldrig få det. Skönt att få börja ny skola sen. Skall bli skönt att försöka om helt från början och bygga upp mig från noll. Jag har ju nu redan ändra på de mesta men allting går inte att ändra på inte i allafall när man är med samma människor helatiden som påminner en om hur skit man egentligen är... Jag vill bara att jag skall få en chans att börja helt på nytt, Helst helt o hållet från början men det är omöjligt. Så jag vill börja ett nyttliv från och ed nu. Glömma allt jag vet om vem ´jag är' vem jag var mem jag rörde ig med and so on... Ni vet...
Undrar om jag borde börja gå hos någon psykolog eller något igen. Känner mig ba så full av allt och jag har ingen att dela allt med, ingen att vända mig till. Jag vill inte gå och böla ut till någon i familjen heller så för de skulle ju vara lite weird. allt jag egentligen är e en vän som skulle ge en kram och såm jag skulle få gråta ut till. Jag hatar att gråta inför Mr.R för då känner jag mig svag. Och jag är rädd för att visa svagheter. Att gråta är säkert det ända jag e bra på nuförtiden.. Men det hjälper inte med att gråta till en dyna... Vill ha någon som lyssnar för en gångs skull... Vill känna mig ordentligt glad och jag vill känna mig godkännd. Jag vill inte försöka vara någon för att bli godkännd utan jag vill vara mig själv. Jag vet bara inte vem jag är.. Och de värsta e att om någon frågar hur det är med mig så e jag bara i princip och ljuger om hur bra jag har det.. Okej ljuger efel ord eftersom jag e facktist jätte lycklig Med Mr.R och det är underbart och om någon frågar så e de bara den delen i mitt liv som jag e lycklig över. Resten e nu någon slags gegga som i princip inte betyder någonting för någon men som betyder allt i världen för mig. den delen är vänner och att va accepterad och hörd. Nu e de som vadå en enda person på denna planet som förstår mig och han förstår inte ens helt vad allt jag lider av, bra om jag själv ens skulle veta vad som är fel på mig...

Men jo. nu sluta deppa... eller försöka i allafall.. De e konstigt att allting börjar kännas nu typ. All smärt och så. Nå sak samma. Whatever.. Jag orkar inte bry mig om det nu så tänker ignorera det.. Men heey ,, 13 Dagar till 18 :P De e ju väl kul :D

Men vi får höras snart igen.. Jag drar.. Ha det bäst
Cya l8er :)